Varje år utexamineras cirka 7 000 ekonomstudenter och drygt 35 procent av dessa har valt redovisning som fördjupning. Redovisning är utan tvekan den populäraste inriktningen, vilket hänger ihop med den goda arbetsmarknaden för ekonomer inom redovisning och revision.

I dag får studenterna ofta jobb före avslutad examen. Vi vet också att de ekonomer som startar kunskapsintensiva företag nyanställer i större utsträckning än andra akademikergrupper. Ekonomen är därför viktig för tillväxten. Paradoxalt nog är redovisningsämnet trots detta i kris.

En kartläggning av lärare med vetenskaplig kompetens inom områdena externredovisning och revision vid svenska lärosäten, som Civilekonomerna nyligen har gjort, pekar på att det i dag endast finns ett 40-tal lektorer och professorer inom området. Ett stort antal pensionsavgångar är dessutom att vänta inom de närmaste åren. Detta innebär att inom cirka 15 år kommer det inte att finnas lärarkompetens att uppbringa inom akademin för att kunna ge kvalificerad undervisning i externredovisning och revision.

Artikelbild

| Alexander Beck

Ett tungt ansvar vilar naturligtvis på staten som är huvudman för högskolorna och universiteten. Vi anser att beslutsfattare och politiker har tagit utbildningen för given. De har inte lyssnat på oss som varnat för att akademin dräneras och saknar den återväxt som krävs för att möta arbetsmarknadens och studenternas efterfrågan på kvalificerad utbildning inom externredovisning och revision.

Ett stort och avgörande fel är att forskningen och forskarutbildningens omfattning inte har anpassats till det stora antalet utbildningsplatser som idag erbjuds vid landets universitet och högskolor. Kvaliteten i utbildningen påverkas därför negativt.

En kombination av stora utbildningsvolymer, kommande pensionsavgångar, en underdimensionerad och uppenbarligen otillräckligt attraktiv forskarutbildning samt bristande forskningsresurser gör att redovisningsämnet nu är i kris. Återväxten av disputerade lärare inom redovisning och revision sker inte i tillräcklig omfattning. Det är angeläget att forskning sker i ämnet redovisning och inte bara inom närliggande områden. Den negativa trenden måste därför brytas.

Stat, arbetsgivare och fackföreningar har alla ett ansvar för och intresse av att säkerställa redovisningsämnets överlevnad. För att lösa krisen föreslår vi följande:

Artikelbild

| Dan Brännström

1. Fördjupade samarbeten mellan forskare och praktiker. Det behövs olika slags gränsöverskridande samarbeten mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor

2. Satsning på en nationell forskarskola. Resurserna vid lärosätena måste samordnas för att lyfta kvaliteten.

Artikelbild

Torbjörn Tagesson

3. En riktad ekonomisk satsning på doktorander i externredovisning. Det behövs också finansiering av cirka 25 doktorander per år under en femårsperiod.

4. Ett nationellt forskningscentrum i externredovisning. Enda sättet att uppnå en kritisk massa är att skapa ett nationellt center. Centret bör inriktas på att ta emot lärare och forskare som arbetar med angelägna och aktuella problemställningar

Med de föreslagna åtgärderna kan redovisningsämnet räddas. Men det är mycket bråttom!

Ulla Eriksson-Zetterquist, professor, ordförande i föreningen ­Företagsekonomi i Sverige

Alexander Beck, utredningschef civilekonomerna

Dan Brännström, generalsekreterare FAR

Torbjörn Tagesson, professor Linköpings universitet