Förra veckan samlades 50 000 personer i Rio de Janeiro för att delta i Rio+20, FN:s konferens om hållbar utveckling. En hållbar utveckling kan bara ske om människor får bestämma över sitt eget liv, sin kropp och sin sexualitet.

Var och en måste få avgöra hur många barn de vill ha och kunna skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Därför kämpade Sveriges delegation till Rio+20 för att sexuella och reproduktiva rättigheter skulle komma med i den slutförhandlade texten.

Över en och en halv miljard unga människor är redan eller kommer snart bli sexuellt aktiva. Det ligger en stor utmaning i att möta den enorma efterfrågeökningen på sexualundervisning, preventivmedel, säkra aborter och barnmorskor i framtiden.

De närmaste 15 åren beräknas efterfrågan på preventivmedel öka med upp emot 40 procent. Om inte tillgången ökar kommer många miljoner oönskade graviditeter att leda till mödradödlighet eller osäkra aborter som riskerar hälsa och liv.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en grundläggande förutsättning för en hållbar utveckling.

Varje år blir 75 miljoner kvinnor gravida mot sin vilja. 2,7 miljoner personer smittas av HIV. Över 200 miljoner kvinnor har inte tillgång till preventivmedel. Det saknas 350 000 barnmorskor i världen. Det här är långt ifrån hållbart.

Mödradödlighet och brist på sjukvård är både resultat av och orsak till fattigdom. Enligt UNFPA, FN:s befolkningsfond, förlorar mer än en miljon barn sina mammor i mödradödlighet varje år. Barnen, oftast flickor, tvingas avbryta sin skolgång för att ersätta modern i hushållsarbetet och för att se efter de yngre syskonen.

De riskerar också att tidigt giftas bort. En ond spiral av bristande jämställdhet förstärks.

De faktorer som styr över SRHR i utvecklingsländer är relativt enkla att åtgärda och kostar inte särskilt mycket pengar. Erfarenheter visar att länder som har usel statistik inom SRHR kan rycka upp sig och rädda tiotusentals liv, även med små resurser.

Satsningar på SRHR är kostnadseffektiva och ger snabbt effekt. Det som krävs mest av allt är en attitydförändring.

Med denna verklighet för världens kvinnor är detta en av Sveriges viktigaste prioriteringar. Med vårt bidrag på 445 miljoner kronor är vi i år den enskilt störste finansiären av FN:s befolkningsfond UNFPA.

Vi avsätter 250 miljoner kronor för ökad tillgång till preventivmedel och cirka 3 miljarder kronor per år för arbetet med att uppnå FN:s millenniemål 4 och 5 om minskad barnadödlighet och förbättrad mödrahälsa.

Tyvärr innehöll inte sluttexten från Rio+20 de ställningstaganden för sexuella och reproduktiva rättigheter som Sverige ville ha och kämpade för. Detta är verkligen en besvikelse men vi kommer inte att ge upp våra ansträngningar.

Människor ska ha möjlighet att själva bestämma över sin kropp och göra sina egna livsval. Det är avgörande för att bryta fattigdomen i utvecklingsländer och för att uppnå en hållbar utveckling.

Sverige är en stark och tydlig röst för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och för jämställdhet. Det var vi på FN-konferensen i Rio de Janeiro och det kommer vi att vara även framöver.

Gunilla Carlsson

biståndsminister (M)

Ulrika Karlsson

riksdagsledamot (M) och ordförande i riksdagens SRHR-grupp

UNT 29/6 2012