Det är väl känt att svensk bostadsmarknad lider av en rad strukturella problem. Men den serie politiska beslut som lett oss hit drabbar nu inte bara enskilda individer utan även företag, arbetsmarknad, tillväxt och ekonomi. Våra politiker som skickligt undvikit frågan sedan de bostadspolitiska samtalen havererade 2016 måste sluta stoppa huvudet i sanden och inse att en fungerande bostadsmarknad är en ödesfråga för Sverige.

Ett första steg för att lösa problemen är att kraftigt sänka flyttskatterna.

Det råder bostadsbrist i 243 av landets 290 kommuner och vi står inför en betydande befolkningsökning. I Dagens Industri (6/11) varnar samtidigt experter för ett dramatiskt minskat bostadsbyggande med uppemot en halvering av antalet färdigställda bostäder i ett tre–fyraårsperspektiv, något som kan förvärras ännu mer om en kommande lågkonjunktur slår till. I förlängningen drabbar bostadsbristen tillväxten i hela landet och kan få stora konsekvenser för en lång tid framöver.

Artikelbild

| Sofia Linder

En relativt snabb lösning för att lindra problemen är att bättre utnyttja det befintliga bostadsbeståndet.

Dagens höga flyttskatter hindrar rörligheten på bostadsmarknaden och slår brett över landet och olika åldersgrupper. Särskilt drabbas de äldre som mot sin vilja har blivit en stor bromskloss på bostadsmarknaden eftersom de förlorar så mycket på att flytta att de helt enkelt inte har råd att göra det. Samtidigt tränger de yngre hushållen ihop sig på för liten boyta.

Drygt två miljoner svenskar är 65 år eller äldre, och av dessa äger sju av tio sitt boende.

I Skattebetalarna och SPF Seniorernas rapport "Flyttskatterna – låser in seniorer och stänger ute yngre" framgår att vart femte seniorhushåll helt eller delvis avstått från att flytta de senaste fem åren på grund av flyttskatterna.

Det motsvarar cirka 170 000 hushåll, eller 34 000 uteblivna flyttar årligen. Det är en situation som Sverige inte har råd med.

För ett hushåll som bott 30 år i en villa med rikets genomsnittliga försäljningspris (tre miljoner kronor) uppgår skattekostnaden vid försäljning till 550 000 kronor. Adderas mäklararvode ökar den totala flyttkostnaden till 610 000 kronor. För Uppsala handlar det om en skattekostnad på 740 000 kronor respektive 820 000 kronor för en villa med kommunens genomsnittliga försäljningspris på fyra miljoner kronor.

Av alla OECD-länder är det endast Sverige och Portugal som beskattar vinster vid försäljning av bostäder oavsett hur länge man bott i dem.

Den totala flyttkostnaden i vårt exempel ovan uppgår till 20 procent av försäljningspriset efter 30 års ägande, i OECD är motsvarande kostnad sex procent. Det är inte rimligt.

För att få till stånd en fungerande bostadsmarknad måste nästa regering skyndsamt återuppta de blocköverskridande bostadspolitiska samtalen som havererade 2016 och lägga fram en palett av åtgärder.

Det handlar om alltifrån att modernisera hyresregleringen till att se över effekterna av de skärpta amorteringskraven och kreditrestriktionerna.

Men framför allt måste politiken utan dröjsmål möjliggöra en effektiv användning av det befintliga bostadsbeståndet. Och för att få igång flyttkedjorna krävs ett regelverk som uppmuntrar rörligheten, framför allt för landets äldre. För att tala klarspråk: sänk flyttskatterna. Snarast.

Christian Ekström, vd Skattebetalarna

Sofia Linder, chefekonom Skattebetalarna