En skola för alla måste få kosta. Svensk skola ska vara för alla. Elever med och utan funktionsvariation har rätt till likvärdig utbildning utifrån sina förutsättningar. Begreppet inkludering behöver tydliggöras för elevernas och lärarnas bästa.

Inkludering är en känsla av att höra till på sina egna villkor. Förutsättningar måste finnas för en elev att känna delaktighet och sammanhang.

Det handlar inte om placering i ett visst klassrum eller i en viss grupp. Att vara placerad i ett sammanhang där man inte får samma förutsättningar som sina klasskompisar är inte inkludering. Att misslyckas med sin skolgång för att man var inkluderad i en klass utan rätt förutsättningar och resurser kan leda till exkludering ur samhället.

Ur elevens perspektiv blir följden av en felaktig syn på inkludering förödande. För barnen och ungdomarna har resultatet många gånger blivit att de delar klassrum och skola med alltför många klasskamrater och allt färre vuxna ju äldre de blir. Klasstorlekar med minst 28 elever från förskoleklass är en realitet i Uppsalas skolor.

I vilket annat sammanhang har en ensam vuxen själv ansvar för 28 barn?

I ansvaret för barnen ingår krav på måluppfyllelse, anpassningar, socialt samspel och säkerhet. Existerar det på barnkalaset, fotbollsträningen eller simskolan? Trots att få motsvarande krav finns i andra sammanhang är det vardag för elever och lärare i Uppsala varje dag.

LR i Uppsala har sammanställt hur mycket pengar som går till undervisningen per elev varje år. I dag används årligen 55 000 kronor per elev.

Anslaget till undervisningen har de senaste tio åren minskat med 4 000 kronor per elev och år.

Minskade anslag har fått som följd att färre lärare måste undervisa fler elever.

Att anpassa och möta elever med olika förutsättningar och behov kräver resurser form av pengar och personal. Lärande och utveckling sker över tid och i sammanhang där den goda trygga relationen är en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Det är orimligt att kräva att lärare ska undervisa snabbare och att eleverna ska skynda sig att lära sig, när framgångsfaktorerna minskas. Budgeten för skolan medger inte någon möjlighet för lärare och skolledare att tillgodose kraven på en likvärdig skola för alla.

Det behövs fler vuxna i skolan, färre elever i klasserna och större mandat för lärare att definiera de behov och resurser som möjliggör lärande och utveckling för alla elever.

De bekymmer vi ser i skolan i dag kan i mångt och mycket härledas till en strävan efter effektivitet, alltså mer för mindre pengar. I skolan har detta fått som resultat att allt färre vuxna ska ansvara för skollagens utbildningskrav, eftersom personal kostar pengar.

Detta slår absolut hårdast mot dem som behöver mer av det som effektiviseringen inte har råd med. De är elever med funktionsvariationer som har samma rätt till utbildning, kunskapsutveckling och att uppleva skolan som tillgänglig och meningsfull.

Skolverket hänvisar till att forskning visar att yngre elever och elever som på olika sätt är marginaliserade påverkas positivt av mindre klasstorlekar.

Uppsala kommun genomför varje år en medarbetarundersökning med frågor kring ledning, styrning, motivation och arbetssituation. Sammanställningen 2019 är ännu ej klar men det som är utmärkande från tidigare år och med största sannolikhet även i år, är de höga värdena på motivation. Resultaten under rubriken arbetssituation sjunker dock för varje år. Att inte ha haft möjlighet till rast, än mindre hunnit gå på toaletten, att dela arbetsrum med kanske tio kollegor på en alldeles för liten yta, att den egna privata mobilen används både på arbetstid och fritid känns igen av alla som arbetar i skolan.

Varje skola behöver organisera verksamheten så att alla elever kan känna sig tillhöriga och sedda och så alla lärare kan uppleva att de kan undervisa framgångsrikt.

Men detta går varken fort eller är billigt. Rektorer ska kunna organisera sin skolas verksamhet efter de behov som finns. Klasser för yngre barn ska inte ha för många elever. Lärare och annan personal ska ha möjligheter och tid att odla goda relationer samt planera lektioner där eleverna lär sig. Skolor ska kunna erbjuda specialundervisning i den omfattning som eleverna behöver, inte i den omfattning som kommunens budget medger.

Det är inte svårt för rektorer och lärare att organisera en skola där våra elever, yngre som äldre, lär sig, det är det vi kan.

Men det blir svårt och nästintill omöjligt om inte politikerna budgeterar för en värdig bildning för våra barn och ungdomar.

Den 18 maj genomförs Lärarmarschen i Uppsala liksom på en handfull andra orter i landet såsom Stockholm, Göteborg och Malmö. Marschen är ett gräsrotsinitiativ som syftar till att uppmärksamma situationen i våra svenska skolor. Initiativets krav är att effektiviseringen på förskola, skola och fritidshem upphör, att politiker slutar lägga allt fler uppgifter på färre personer utan att ta bort minst lika många uppgifter, samt att skollagens- och läroplanens krav grundas i forskning och beprövad praktik. Då lärarmarschens krav ligger väl i linje med LR:s arbete stödjer vi naturligtvis detta initiativ.

Sverige står inför en alarmerande lärarbrist, ökande elevkullar samt många elever med stora och olika behov.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar. Hur länge till orkar befintliga lärare? Vilka förutsättningar ger detta våra elever, inte minst de med större behov av anpassning än andra? Hur blir deras möjligheter att utvecklas till goda samhällsmedborgare? Hur ska vi locka unga människor till yrket?

Låt elever få den undervisning de har rätt till utifrån vars och ens behov och ge lärarna förutsättningar och en arbetsmiljö att lyckas med detta. Så kan Sverige få en skola för alla.