Nu, 73 år efter atombombningen av Hiroshima och Nagasaki, kan vi börja eliminera kärnvapnen genom att underteckna och ratificera FN-avtalet om förbud mot kärnvapen (”Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons”, TPNW). Sverige bör göra det – med tio förtydliganden som vi angav när vi röstade för avtalet i FN – av följande skäl:

1 Folkviljan. Enligt en Sifo-undersökning i oktober 2017 ville 86 procent att Sverige undertecknar TPNW, åtta procent sa nej och sex procent visste inte. Alla åtta riksdagspartiers väljare har en kraftig majoritet för TPNW men ledningarna för C, KD, L, M och SD säger ändå nej.

2. Stigmatisering. Kemiska och biologiska vapen, personminor och klustervapen är förbjudna i konventioner som åtlyds även av länder som inte undertecknat fördragen, till exempel Ryssland och USA när det gäller personminor. De fyra största svenska bankerna och ett stort antal banker internationellt har slutat låna ut till kärnvapenföretag (Don’t bank on the bomb). Det finns alltså starka, historiska evidens för att stigmatisering kan bli en avgörande faktor för eliminering av kärnvapen. Vilken bank, industrikoncern eller politiker vill förknippas med vapen som förintar människor, djur och växter?

Artikelbild

Atombomben som fälldes över Nagasaki den 9 augusti 1945.

3. Nya avtal behövs. Avtalet mellan Ryssland och USA om halvering av antalet kärnvapenmissiler (New START) löper ut 2021. Då kan supermakterna åter kapprusta om vi inte nu får dem att förhandla.

4. Turen tar slut. Flera gånger har kärnvapenmissiler i sista stund hindrats starta på grund av falsklarm. Vi har haft en kolossal tur. Men förr eller senare tar turen alltid slut. Risken för det är särskilt stor när förhållandet mellan stormakterna är iskallt, som nu. Arbetet för eliminering av kärnvapen kan inte skjutas upp till någon gång i framtiden. Bästa tiden för att eliminera kärnvapnen är nu

5. Vi kan inte vänta på stormakterna. Ryssland har invaderat Krim, krigar i Ukraina och Syrien och har en auktoritär ledare. USA förde ett olagligt krig i Irak och dess president ljuger. Vi kan inte vänta på att ledarna blir anständiga. Oberoende länder som Sverige ska inte gå i någon stormakts ledband.

6. Andra länder har gått före. Den 7 juli 2017 röstade en stor majoritet av FN:s medlemmar för TPNW ­som träder i kraft när 50 länder ratificerat det. Nu har 59 länder undertecknat och 14 länder ratificerat TPNW. I Europa har Vatikanstaten och Österrike undertecknat och ratificerat TPNW, underhuset i Schweiz vill detsamma och Irland har undertecknat det. Senast att ratificera avtalet var ett USA-allierat land: Nya Zeeland den 31/7!

7. TPNW skadar inte NPT – tvärtom. Flera opinionsbildare säger att TPNW skadar Icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT). Men enligt forskare vid Sipri och Auckland-universitetet styrks NPT av TPNW, framför allt “Artikel VI” som lyder: ”Varje fördragspart förbinder sig att fortsätta förhandlingar i uppriktig avsikt om effektiva åtgärder med avseende på kärnvapenkapprustningens snara upphörande och på kärnvapennedrustning, samt om ett avtal om allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll”. Varför påstår man att TPNW skadar NPT? NPT förhandlades fram för 50 år sedan – ska vi vänta i 50 år till på att kärnvapenländerna uppfyller NPT?

8. TPNW är förenligt med Sveriges utrikespolitik. Enligt en utredning vid Harvard Law School kan Sverige som medlem i TPNW samarbeta med Nato och EU och deltaga i manövrar som tidigare. (Se www.slmk.org för ytterligare utredningar.)

Sverige måste nu – NU, inte sedan – kraftfullt arbeta för eliminering av alla kärnvapen.

UD:s utredare bör visa hur Sverige kan skriva under TPNW och samtidigt arbeta för de tio punkter som vi angav i FN. Det finns inga skäl att vänta med att underteckna och ratificera TPNW, avtalet för förbud mot kärnvapen.

Vetenskapliga rådet, SLMK, genom

Inge Axelsson, professor emeritus i medicinsk vetenskap

Stefan Björnson, civilingenjör (teknisk fysik)

Lars Rydén, professor emeritus i biokemi

Gunilla Svensson, professor i meteorologi

Elisabet Södersten, psykolog

Peter Wallensteen, seniorprofessor i freds- och konfliktforskning