I UNT den 5 augusti beskrevs hur Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tillsammans med Uppsala universitet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Karolinska Institutet, Göteborgs universitet och Linköpings universitet, vill skapa ett "experimentellt kliniskt center för innovativa stordjursmodeller".
Centret ska till stor del placeras på SLU och förväntas skapa en infrastruktur som förenar toppkompetens inom humanmedicinsk sjukvård med veterinär expertis på motsvarande områden. En ansökan skickades till Vetenskapsrådet om bidrag på totalt 90 miljoner kronor fördelade på fem år, men ansökan avslogs den 26 september. SLU kommenterade i en intern nyhetsartikel samma dag att man kommer att lämna in en förnyad behovsanmälan till Vetenskapsrådet.
Den 19 augusti publicerade UNT en artikel där det framkom att planerna på ett försöksdjurscentrum vid SLU får kraftig kritik av personal vid universitetet. Kritikerna menar att det handlar om regelrätta djurförsök av ett helt annat slag än vad som framkom i tidigare artiklar. Personalen är rädd att allmänhetens förtroende för SLU kommer att skadas och i värsta fall att universitetet kommer att utsättas för aktivistaktioner.
Svenska Djurskyddsföreningen (SDF) är en av de två djurskyddsorganisationer i landet som bemannar de djurförsöksetiska nämnderna. Lagen kräver etisk prövning av alla djurförsök och landets djurförsöksetiska nämnder har till uppgift att väga nyttan av försöken mot lidande för djuren.
SDF har därför tagit del av ansökan till Vetenskapsrådet för att få en uppfattning i frågan. Av det omfattande materialet framgår att mycket av den planerade försöksdjursanläggningen inte ligger inom SLU:s ansvarsområde. Den forskning som beskrivs i ansökan gynnar inte djuren eller undervisningen av djurhälsopersonal utan är studier som utförs för människor.
I ansökan nämns flera gånger att centret ska kunna möjliggöra experimentella försök på större djur, exempelvis för att studera inflammationer, transplantationer och cancersjukdomar. Eftersom det är förbjudet att utföra experiment på privata hundar och katter innebär detta att SLU vill utföra försök på friska laboratoriedjur, inte bara studera privatägda sällskapsdjur under behandling.
Bland annat nämns xenotransplantationer (transplantationer av organ från andra arter), långtidsstudier av implantat och långtidsstudier av bentransplantat. Visserligen planeras en modul som ska arbeta med djurförsökens "tre R" – refine, reduce, replace, eller förfina, minska, ersätt – vilket är bra.
Dessvärre har vi inte hittat någon övergripande konsekvensanalys om centret kommer att leda till fler eller färre djurförsök, något som borde vara en central fråga för SLU. Ansökan kan därmed i sin nuvarande form inte anses ligga i linje med det politiska målet att ersätta djurförsök med andra forskningsmetoder.
Sammanfattningsvis anser vi det direkt olämpligt att SLU som "djurens universitet" startar ett försöksdjurscentrum av det slag som beskrivs i ansökan till Vetenskapsrådet. Vi ser hellre att SLU utvecklar studier av privatägda djur med spontana sjukdomar och andra forskningsområden som kan bedrivas utan onödiga ingrepp.
Universitetet bör fokusera på sin huvuduppgift, undervisning och forskning för djurens bästa, så att användningen av friska laboratoriedjur i smärtsamma försök på sikt kan upphöra.