Grunden för vår demokrati utgörs av grundlagarna, och särskilt regeringsformen. Den beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna har och hur den offentliga makten ska fördelas. Politiker ska inte enkelt kunna inskränka exempelvis yttrandefriheten eller rörelsefriheten. Tyvärr gäller inte det skyddet alla fri- och rättigheter.

Näringsfriheten och äganderätten är två av de fri- och rättigheter som är svagt skyddade i vår grundlag. Dessa får begränsas utan krav på den proportionalitetsbedömning som gäller för begränsningen av flera andra fri- och rättigheter. Statliga myndigheter och kommuner kan relativt enkelt fatta beslut som gör att enskilda människors egendom sjunker i värde.

De senaste två åren har till exempel antalet nya statliga naturreservat fördubblats, på bekostnad av många enskildas ägande. Det vore intressant att kartlägga hur kravet på angeläget allmänt intresse tillämpas, hur vanligt det är med expropriation och vilka skäl som anförs till stöd för sådana beslut.

Inte minst skogsnäringen har drabbats av de beslut som gjort skog som ärvts i generationer oanvändbar. Genom beslut om naturreservat förbjuds skogsbruk och den mark som ägs av fria företagare tappar plötsligt i värde. Det är en oproportionerlig inskränkning på människors äganderätt. Visserligen innehåller grundlagen regler om ersättning vid expropriation, men för den som inte frivilligt vill avstå från sitt ägande väntar långa och svåra rättsprocesser mot staten.

Moderaterna har motionerat om att stärka äganderätten och näringsfriheten. I förra veckan fattade riksdagen beslut om att regeringen bör tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egendomsskyddet, och det behövs.

Den parlamentariska kommittén borde ta fram förslag på hur äganderätten kan skyddas starkare i grundlagen. Äganderätten bör liksom flera andra fri- och rättigheter bara kunna inskränkas om särskild höga krav uppfylls. Genom att till exempel flytta skyddet av äganderätt till regeringsformen 2 kapitlet 20 paragrafen skulle krav på proportionalitet, saklighet och förutsebarhet stärkas.

De fri- och rättigheter vi tillskriver människan i form av yttrandefrihet, religionsfrihet eller rörelsefrihet är alla tätt sammansvetsade med en enda rättighet: äganderätten. Det är ur individens självständighet och frihet som övriga fri- och rättigheter härleds. Därför är det hög tid att stärka denna vår mest grundläggande rättighet.