En grupp ungdomar med en bakgrund på Rosendalsskolan har tillsammans med riksdagsledamoten Maria Gardfjell (MP) skrivit en motion om att hållbarhet ska bli ett obligatoriskt skolämne i hela landet. 

 

Hållbarhet behandlas i dag i ett flertal ämnen där perspektivet relateras till exempelvis biologi eller ekonomi.

 

Skribenterna menar att lärare tenderar att ta upp samma saker även om de representerar olika ämnen, att perspektivet därför blir ensidigt och att ämnet behandlas ytligt eftersom lärarna inte har lämplig bakgrund. Möjligen är det så. I vilket fall är vi eniga med artikelförfattarna om att den undervisning som syftar till att öka kunskapen kring olika aspekter av hållbarhet kan bli bättre. 

 

Fast lösningen är knappast att införa ett nytt skolämne. För det första saknas ämneslärarutbildning i hållbar utveckling.

 

Avsaknad av såväl specifik ämneskompetens som ämnesdidaktik och ämnesmetodik, liksom det faktum att sådant tar lång tid att utveckla, innebär att målen med ämnet möjligen skulle kunna nås i en avlägsen framtid.

 

För det andra råder redan nu konkurrens om den undervisningstid som finns till förfogande under de obligatoriska grundskoleåren samt gymnasietiden.

 

(Betänk exempelvis den senaste diskussionen om antikens vara eller icke vara inom historieundervisningen.) 

 

För det tredje finns redan ett etablerat, men i dag marginaliserat, skolämne som hanterar dessa frågor: geografi.

 

I stället för att införa ytterligare ett ämne ligger lösningen i att förstärka geografiämnet, framför allt inom gymnasieskolan.

Geografiämnet består av inriktningarna naturgeografi och kulturgeografi – och i sin helhet innebär det att naturgivna och av människor initierade processer ses som olika delar i ett och samma system. 

 

Naturgeografin behandlar bland annat klimat och klimatvariationer, jordytans landformer samt de processer som påverkar jordytan.

 

Kulturgeografin undersöker människors relationer till miljön och till varandra, med fokus på rumsliga förhållanden. Inom geografiämnet behandlas en rad olika frågeställningar, till exempel följande: hur förändras och utvecklas olika regioner och platser och vad påverkar utvecklingen? Hur påverkas olika naturmiljöer, individer och grupper? Här ingår sociala, kulturella, politiska och ekonomiska perspektiv. 

 

Hållbarhet har alltid varit en del av kärnan i geografiämnet, långt innan själva termen började användas (i samband med utgivningen av Brundtlandrapporten i slutet av 80-talet). 

 

Geografilärare är väl rustade att undervisa om hållbarhet, oavsett om det är termen hållbarhet som är viktig eller om det är klimat- och miljöförändringar eller social ojämlikhet. Medan den naturgeografiska inriktningen kan bidra till att förklara exempelvis gruvnäringens utveckling, lokalisering och miljöpåverkan, kan den kulturgeografiska inriktningen belysa och förklara gruvnäringens ekonomiska betydelse och konsekvenser för ett samhälle, sociala spänningar liksom politiska relationer i ett nationellt och lokalt perspektiv. Det vill säga de dimensioner som vanligtvis brukar behandlas inom perspektivet hållbar utveckling.

Om Sverige ska vara ett föregångsland vad gäller strävan efter ett hållbart samhälle behöver vi en fortsatt satsning på utbildning och forskning inom specialiserade fält som kan gynna teknik- och samhällsutveckling. Vi behöver också kunskap som grundar sig på en förmåga att sätta samman separata kunskapselement eller perspektiv, så kallad synteskunskap. 

 

Geografi är ett ämne som utvecklar och förmedlar denna kunskapsform.

 

Genom att studera och jämföra samspelet mellan natur och samhälle på olika geografiska nivåer och i olika delar av världen bidrar geografiämnet med kunskap om de möjligheter och hinder som finns för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. I den nuvarande gymnasieskolan har geografiämnet inte det utrymme som krävs i relation till kunskapsbehovet. 

 

En seriös satsning på geografiämnet skulle med automatik innebära mera fakta och kunskap om såväl klimatförändringar som boendesegregation.

 

Det vill säga en ökad tyngd på hållbarhetsperspektivet, men med grunden i ett befintligt vetenskapligt ämne med befintliga lärare och en befintlig didaktik.