Svensk hälso- och sjukvård håller en hög medicinsk kvalitet, ofta rankad i världsklass. Samtidigt har hälso- och sjukvården stora och ökande problem. Vårdköerna växer, vi har en betydande kompetensbrist och allmänhetens förtroende för vården har sjunkit.

Detta trots att antalet läkare har ökat med över 60 procent sedan 1995 och antalet sjuksköterskor har ökat med mer än 20 procent.

Dessutom satsas det mer pengar än någonsin tidigare inom hälso- och sjukvården – oavsett hur man räknar.

Artikelbild

| Björn-Owe Björk (KD), kommunalråd och utbildningsnämndens ordförande i Knivsta kommun.

Även om mer resurser skulle tillföras eller att man bestämmer sig för att omorganisera och effektivisera verksamheten i enskilda regioner så kommer inte problemen vara lösta.

Ett huvudproblem är dagens styrning där 21 regioner (före detta landstingen) har ansvar för vården. Detta leder till otydlighet, målkonflikter, ständigt ökande administration och stora brister i kompetensförsörjningen. Att regionerna inte alltid kommer överens och tillåts konkurrera med varandra gör inte saken bättre.

Därför vill vi kristdemokrater att staten ska ta huvudansvaret för sjukvården.

Landstingen som konstruktion är idag 157 år gammal. De var väldigt bra på mitten av 1800-talet då den vanligaste behandlingen var åderlåtning. Redan då var nya behandlingsformer och en mer modern sjukvård på gång. I dag vet vi att vården ständigt förnyas med nya behandlingsformer och läkemedel.

Tyvärr så finns det i dag betydande problem med ojämlikhet. Väntetider, kvalitet och till och med dödlighet i allvarliga sjukdomar varierar beroende på bostadsorten.

Vi står inför en mycket stor demografisk utmaning där såväl antalet som andelen äldre kommer att öka mycket kraftigt i befolkningen.

Dagens sjukvård är både kunskapsintensiv och komplex. Kostsamma inköp, drift- och underhåll av högteknologisk utrustning blir en allt tyngre kostnadspost för huvudmännen, liksom ständigt ökande kostnader för nya innovativa behandlingsmetoder och effektivare läkemedel. Det ställs också höga krav på utbildning- och fortbildning.

Vi måste säkerställa att vi har en välfungerade hälso- och sjukvårdsorganisation i hela Sverige, inte minst för att säkra en jämlik och god vård på lika villkor till hela befolkningen.

Om vi i dag stod inför ett beslut om hur hälso- och sjukvården ska organiseras skulle ingen komma på tanken att dela upp den i 21 självstyrande regioner. Idén skulle framstå som ologisk. Verkligheten har sprungit ifrån dem.

Acko Ankarberg Johansson, ordförande (KD) i socialutskottet i riksdagen

Björn-Owe Björk, regionråd (KD) i Region Uppsala