Regeringen och Vattenfall missar en unik chans att stoppa över en miljard ton koldioxid från att hamna i atmosfären. Det är lika mycket som 24 år av utsläpp från hela Sverige. I stället tar nu riskkapitalisten EPH, som eftersträvar en renässans för kolet i Europa, över Vattenfalls brunkolsverksamhet.

Beslutet är inte enbart ett svek av Miljöpartiet och Gustav Fridolin som viftade med kolbiten under valrörelsen 2014, det är även ett svek av Socialdemokraterna det vill säga hela regeringen. Det bryter mot artikel två i Parisavtalet om att begränsa klimatförändringarna till högst två grader. Parisavtalet må innehålla procedurmässiga framsteg, men man försökte dölja misslyckandet att faktiskt rädda oss från mer än två graders uppvärmning genom att tala om ett ännu mer svårnått temperaturtak, 1.5 grader. Alltså måste nu alla, på alla nivåer, göra allt vi kan för att rädda klimatet.

Regeringens ja till försäljningen av Vattenfalls brunkol går även stick i stäv mot den regeringsförklaring Stefan Löfven avgav hösten 2015. I regeringsförklaringen nämner han ordet klimat 27 gånger och miljö 16 gånger och säger:

”Klimatomställningen skyndas nu på för att det är nödvändigt för planetens framtid och för att det stärker vår konkurrenskraft och livskvalitet. Så tar vi täten i klimatarbetet. Detta är vårt gemensamma framtidsprojekt”

Och vidare: ”Regeringen vill ta ett klimatkliv som skyndar på omställningen till ett mer hållbart samhälle. Genom att ta ansvar i Sverige för vår klimatpåverkan visar vi ledarskap i världen. Genom att investera i klimatomställningen skapas nya svenska jobb.”

Efter regeringens svek mot sitt proklamerade klimatledarskap har den nu ett mycket svårt men nödvändigt arbete framför sig - att återuppbygga förtroendet för Sverige i klimatfrågan, både nationellt och internationellt. En risk är annars att andra länder kommer att se försäljningen som en signal om att kolet har en framtid som energikälla. Därför måste regeringen inte bara öka sina satsningar på klimat och miljö, utan även i samtal med Tyskland och andra länder diskutera hur Sverige kan bidra till avvecklingen av kolproduktionen genom att till exempel öka överföringen av förnyelsebar energi från Sverige till Tyskland och andra länder.

Det blir nu ännu viktigare att ambitiösa städer som Uppsala faktiskt tar tag i klimatomställningen. Här måste arbetet för att uppnå målet att Uppsala ska vara fossilfritt 2030 nu ta fart - det är nu mindre än 14 år kvar till 2030. Planering för en fossilfri stad, med början i centrum och med årligen växande radie, som 2030 omfattar hela kommunen, måste skyndsamt påbörjas. Detta samtidigt som nybyggda områden måste planeras som fossilfria. Planeringen av spårväg måste påskyndas.

Även om vi nu är många som är besvikna och ledsna så ger vi inte upp. Miljörörelser och människor i Uppsala, Sverige och globalt kommer fortsätta att stärka vår kamp för en klimatpolitik som inger framtidstro. Politik där klimatansvar är ett övergripande mål, inte bara retorik i högtidstal.

Linnéa Bergvall

Greenpeace Uppsala

Niclas Evaldsson

Jordens Vänner Uppsala

Tomas Lohammar

Klimataktion Uppsala

Marianne Kahn

Naturskyddsföreningen Uppsala