Personlig integritet är mycket viktig och har alltid varit det, i jägarsamhällena, under romarriket, och nu i internet-åldern. Hur vi uppfattas av andra är avgörande för våra relationer och för våra möjligheter som individer i samhället. Det vet vi och därför vill vi kontrollera den information som finns om oss. Vi vill att andra ska ha den bild av oss som vi själva tycker är mest gynnsam.

Den nya tekniken ger möjlighet till den som vill och kan att relativt enkelt skaffa information om oss som vi inte avsett att lämna ut. Denna information kan sammanställas, bearbetas, lagras på olika sätt och även säljas. När detta sker förlorar vi kontrollen över den bild andra får om oss.

Spontant kanske vi reagerar genom att vilja skapa regler och lagar mot detta som vi upplever som hotfullt mot vår personliga integritet. Regler och lagar finns redan men upplevs ofta som otillräckliga och det allmänna kravet brukar vara fler och strängare regler. Saken är dock inte så enkel som den verkar vara.

Det finns flera svårigheter med att genomföra förbud mot insamling, bearbetning och lagring av information. Dels är det rent tekniskt inte så svårt för den som vill att kringgå sådana förbud, dels vill vi egentligen inte förlora möjligheten att få in riktig information.

Ett argument för övervakning som ofta framförs är att samhället måste skydda sig, och att det därför är nödvändigt med olika säkerhetsorgan som spionerar på folk.

Detta är visserligen sant, men det finns en djupare anledning till att vi inte vill förbjuda spioneri och datainsamling av personlig information, nämligen behovet av korrekt information. Ett behov som inte bara staten och stora organisationer har, utan också vi individer. Vi vill visserligen stärka kontrollen över den information som finns om oss själva, men samtidigt vill vi ha korrekt och fullständig information om människor vi har att göra med.

Det vill säga, vi vill inte att andra ska ha den kontroll över informationen som vi önskar ha för egen del.

För att tänka rätt, fatta beslut och handla enligt våra intressen kan vi inte utgå endast från den information som andra människor eller organisationer presenterar för oss om sig själva. Vi måste titta bakom fasaden och få den riktiga bilden. Detta är viktigt inte bara för individen utan också för samhället, för den demokratiska dialogen och för den fria marknaden. Om den information vi förlitar oss på är förvrängd påverkas vårt tänkande negativt.

Å andra sidan kan vi inte låta andra få tillgång till annan information om oss än den som vi vill visa för dem. Det skulle minska vår frihet liksom våra möjligheter att agera så som vi vill. Det vore katastrofalt för vårt oberoende och vår självständiga existens som personer eller företag och stater.

Brist på korrekt information leder oss att tänka fel. Avslöjar vi för mycket om oss själva finns det risk att vi blir kontrollerade av andra. Vi kan inte vara kritiska, självkritiska, systematiska och logiska. Våra beslut och agerande blir inte självständiga och inte i överenskommelse med våra intressen.

Det finns alltså en konflikt mellan två livsviktiga behov: att skaffa ”korrekt” information om andra, och att ”kontrollera” informationen som andra får om oss. Båda behoven finns där tillsammans och går inte att skilja åt.

Så länge det finns en jämvikt mellan parterna kan det fungera någorlunda tillfredsställande trots att behoven är motstridiga. Om emellertid någon part är starkare finns det en risk att denne genomdriver lösningar av dilemmat till sin egen fördel, till exempel som i fallet med övervakningskameror i städerna.

Vi är alla överens om att övervakning behövs för att skydda samhället. Men har vi tänkt på att medborgare, för att kunna delta i den demokratiska processen, behöver korrekt information om hur politiker och beslutsfattare tänker och agerar?

Den fria marknaden kräver kunskap om hur konsumenter och kunder beter sig. Men för att konsumenter ska kunna fatta rätt beslut behöver de korrekt information om priser och produktkvalitet.

Så problemet är inte alls enkelt. Det kan inte lösas endast genom ”skydd” av den personliga integriteten, inte enbart genom förbud mot att samla in, lagra och bearbeta information om människor. Man måste också stödja sökandet efter korrekt information, och då lika för alla parter.

Vi måste se frågan om den personliga integriteteten i sitt riktiga sammanhang. Vi löser inte problemen enbart genom enkelriktad lagstiftning, vi måste också införa olika processer och etablera institutioner som kan tillfredsställa och balansera de två motstridiga behoven. Framförallt för att balansera den snedvridning som gynnar de starka spelarna, stater och företag, och missgynnar de svaga, medborgare och konsumenter.


Iordanis Kavathatzopoulos

professor i människa-datorinteraktion
Övervakning – del 4
Om den information vi förlitar oss på är förvrängd påverkas vårt tänkande