Det finns en tydlig ideologisk skiljelinje i svensk högskolepolitik. En skiljelinje som handlar om huruvida högre utbildning och kunskap ska spridas till många, eller vara förbehållet ett litet fåtal. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (6/4) tillkännagjorde Uppsala studentkårs nuvarande ordförande Ludvig Lundgren var den politiska högern står i den frågan.

Klockan ska vridas tillbaka till en tid när vanligt folk inte fick läsa vidare och lärosäten endast skulle finnas vid ett fåtal platser nära landets storstäder.

Det är ord från en konservativ studentrörelse som börjar ta form.

Artikelbild

Alva Cedergren

För i grunden handlar det om en konservativ utopi. En dröm om ett cementerat klassamhälle, där alla vet sin plats i den tydliga hierarkin. Ett samhälle där högre utbildning och kunskap inte är något som människor från glesbygd, bruksort eller förort ska ägna sig åt. Där ekonomiska klyftor inte räcker, utan ska förstärkas med klyftor i tillgång till kunskap och utbildning. Det är en samhällsmodell vi socialdemokrater har bekämpat ända sedan vårt parti bildades.

I ett slag rakt mot landsbygden menar Lundgren att lärosäten utanför storstäderna inte förtjänar att vara universitet.

I bästa fall kan de göras om till filialer för större lärosäten. Kunskap och utbildning ska inte bara göras mindre genom färre platser, utan även genom att fysiskt lämna stora delar av landet. Det är verkligen politik från några som suttit på läktaren under hela diskussionen om hur hela landet ska leva och växa.

Man behöver inte tillhöra den politiska vänstern för att se orimligheten i de förslag som Uppsala studentkårs ordförande föreslår. IMF, Världsbanken och World economic forum är inte kända som några vänsterpolitiker, däremot pekar de alla på att framtidens arbetsmarknad kräver en välutbildad arbetskraft.

Att fler ska kunna studera vidare efter gymnasiet är centralt, men minst lika viktigt är möjligheten till omställning och livslångt lärande.

Att kunna skola om sig när det gamla jobbet kanske försvunnit på grund av automatisering eller digitalisering. Du ska inte behöva flytta över hela landet för att läsa en ny utbildning eller en kvällskurs. Vi i Laboremus menar i stället att vi behöver investera i fler distansutbildningar, mer kvälls- och sommarkurser samt ett mer flexibelt och heltäckande studiemedelssystem.

Högre utbildning ska präglas av kvalitet, både i forskning och pedagogik. Det finns ingen motsättning mellan att investera i en god kvalitet, samtidigt som den högre utbildningen öppnas för fler. Det är i stället en fråga om resurser. Och då vet vi att högern alltid kommer prioritera skattesänkningar framför investeringar i utbildning.

Vi i Laboremus menar att det är direkt ansvarslöst och påtagligt elitistiskt att år 2019 vilja strypa tillgången till kunskap.

Vi vill i stället bygga ett starkare samhälle där undersköterskan och direktörens barn har samma möjligheter och där dörren till högskolan står öppen för dem båda. Där du inte placeras in ett fack för livet från tidig ålder, utan har möjlighet till ett livslångt lärande och omskolning. Ett samhälle där alla barn vågar drömma lika stora drömmar – och ges kraften att förverkliga dem.

Alva Cedergren, ordförande för Laboremus, tillika ledamot i Uppsala studentkårs fullmäktige

Jakob Stone, fd ordförande för Laboremus, tillika ledamot i Uppsala studentkårs fullmäktige