För tio år sedan tillkom det 500 välbehövda studentbostäder i området Observatoriet, vid Ekonomikum.

Nu hotas dessa bostäder av en kraftig hyreshöjning då Uppsala universitet, som äger marken genom Uppsala Akademiförvaltning, vill tiodubbla markavgifterna för hyresvärdarna Studentstaden och nationsbostadsstiftelserna.

Konsekvensen av en sådan kraftig höjning är att hyrorna för studenterna skulle höjas med så mycket som 11 000 kronor per år eller cirka 920 kronor per månad.

Artikelbild

Ludvig Lundgren

Studenter är en resurssvag grupp och med den höjning som universitetet planerar kommer det att bli omöjligt för flertalet studenter att bo där. Studentkårerna vid Uppsala universitet ser allvarligt på att universitetet tillåter denna höjning och vi kräver därför att det stoppas.

Redan i dag är hyrorna vid Observatoriet bland de högsta i Uppsala för studenter.

För de minsta lägenheterna ligger hyran på 4 000 kronor per månad och för de största på 9 000 kronor. För de berörda lägenheterna tillkommer även ytterligare avgifter för vatten och el, samt för en del lägenheter även internet.

Studiemedlet ligger i dag på strax över 10 000 kronor per månad, och det är därför inte rimligt att studenterna ska behöva lägga merparten av pengarna på hyra. I en rapport från CSN år 2018 uppgav sex av tio studenter att studiemedlet inte räckte för att täcka deras levnadskostnader.

Artikelbild

Märta Lindquist

För att få ekonomin att gå ihop tvingas många studenter extrajobba, vilket leder till att de inte kan fokusera fullt ut på sina studier.

Det var dåvarande rektor Bo Sundqvist som tog initiativet till att det skulle byggas studentbostäder vid Observatoriet. Bostadssituationen i Uppsala var ansträngd redan då och universitetet upplät sin mark i syfte att mildra situationen. Kommunen ville inte ha någon annan användning för marken än för studentbostäder vilket var ett villkor för att bygglovet skulle ges.

Bostadsaktörernas förutsättning för att bygga studentbostäder var att det inte skulle vara en marknadsmässig avgift på marken.

Utan dessa premisser skulle dessa studentbostäder inte funnits då hyran hade blivit för hög för studenter. Därför kom man överens om en kraftig rabatt på markavgifterna så länge det fortsatte att vara studentbostäder i området.

Förutsättningarna är desamma i dag som då, och därför vore det orimligt att frångå den ursprungliga överenskommelsen.

Nu, tio år senare, vill Uppsala Akademiförvaltning kasta om förutsättningarna. Akademiförvaltningen kräver nu marknadsmässig avgift på marken, en tiodubbling jämfört med i dag. Bostadsaktörerna har försökt att förhandla och föreslagit en höjning på tio procent som akademiförvaltningen förkastat med hänvisningen att det inte är en rimlig ersättning.

Att just universitetet och akademiförvaltningen skulle prioritera sin ekonomiska vinst över studenternas bästa finner vi uppseendeväckande, då akademiförvaltningen har en förmögenhet på mer än 11 miljarder kronor och en årlig avkastning på cirka 420 miljoner kronor. Det är därför svårt att förstå varför de skulle behöva dra nytta av studenternas redan hårt pressade ekonomi.

Det är oklart hur långtgående konsekvenserna av en chockhöjning kan bli.

Ett möjligt utfall är att en chockhöjning av markavgifterna vid Observatoriet kan drabba även andra områden, då Studentstaden och nationsbostadsstiftelserna måste kompensera för sina ökade kostnader. En sådan situation vore mycket skadlig för studenternas bostadssituation. För att Uppsala ska fortsätta locka hit studenter måste det finnas studentbostäder med skäliga hyror. Det vore fel av universitetet att själva vara delaktiga i att kraftigt höja hyrorna för sina studenter.

Studentkårerna vid Uppsala universitet kräver därför att universitetet sätter ner foten och stoppar chockhöjningen av markavgifterna vid Observatoriet och värnar om sina alldeles egna studenter.

Ludvig Lundgren, Uppsala studentkår

Märta Lindquist, Farmacevtiska Studentkåren

Micaela Janatuinen, Gotlands studentkår Rindi

Andreas Gustavsson, Uppsala teknolog- och naturvetarkår

Anna Liliebäck, Juridiska föreningen

Theo Örtengren, Uppsalaekonomerna