REPLIK. Surrogatmödraskap är ovärdigt och omrimligt skriver tre läkarkollegor samt en Riksdagsledamot från KD. Samtliga anslutna till den kristna organisationen Chlapmaninstitutet som bland annat arbetat aktivt mot homosexuellas rättigheter. Homosexuella bör inte får adoptera och är ”all kärlek verkligen bra kärlek?” frågar man sig i en artikel. Homosexualitet är en synd, men de kan botas genom bön och kristen vägledning och ledas till befrielse och förvandling, skriver Stefan Swärd, pastor och ordförande i Claphaminstitutet i en artikel på deras hemsida. Även kvinnors rätt till abort ifrågasätts inom denna organisation. Det är då inte så förvånande att denna fyrklöver inte heller anser att kvinnor i Sverige själva ska få bestämma om de vill vara surrogatmamma eller inte.

Att surrogatmödraskap skulle innebära några problem för barnets anknytning till sina föräldrar finns inga belägg för och detta stöds inte av den etablerade anknytningsteorin i forskningen där bland annat John Bowlbys teorier ligger som grund. Utöver detta finns dessutom över tio års forskning vid bland annat Cambridge University, där man följt barn som fötts genom surrogatmödraskap och de barn har visat sig må minst lika bra som andra barn. Även uppföljningsstudier av surrogatmödrar i USA, England och Nederländerna har visat på mycket goda erfarenheter och att det inte lett till några negativa psykologiska konsekvenser för de kvinnor som varit surrogatmödrar.

Givetvis har det funnits enstaka fall där de kvinnor som varit surrogatmödrar har ångrat sig och i dessa fall har en vårdnadstvist uppkommit och man har fått besluta utefter vad som är bäst för barnet från fall till fall. Det är dock extremt ovanligt att en sådan situation uppstår, men belyser vikten av en tydlig reglering och där alla parter kan få stöd genom processen. Det finns dock ingen anledning att tro resultatet skulle bli annorlunda i Sverige om vi tillät surrogatmödraskap jämfört med USA, England och Israel där metoden varit tillåten under årtionden och det faktiskt finns erfarenheter att ta lärdom av. Inget av dessa länder har några perfekta lagar eller regler för detta men vi i Sverige har möjligheten att basera våra regler på faktiska erfarenheter, både bra och dåliga för att få en så bra lagstiftning som möjligt.

Att situationen ser annorlunda ut i länder som till exempel Indien och att de etiska frågeställningarna blir mycket svårare är inte så konstigt, då ersättningen för att vara surrogatmamma kan innebära mellan fem och tio årslöner. Detta för en kvinna som annars arbetar ttill exempel  på en textilfabrik med att sy de kläder Clamphaminstitutets medlemmar köper i våra svenska butiker.

Frågan om det är ett ”fritt val” kan givetvis ställas oavsett vi diskutterar surrogatmödraskap eller textilindustri. Fokus bör här ligga på att stärka kvinnors rättigheter och arbeta för att regler tas fram oavsett kvinnan valt surrogatmödraskap eller textilindustri. I December förra årets kom nya regler i Indien där man måste ansöka om ett särskilt visum för att få påbörja en process med surrogatmödraskap i Indien. Endast kliniker som godkänts av den indiska myndigheten ICMR får ta emot internationella par och genomföra behandlingen. Efter födseln måste surrogatmamman också godkänna att vårdnaden tillfaller föräldrarna samt intyg om att hon fått god sjukvård under graviditeten måste visas upp för att ett utresevisum ska kunna utfärdas.

Reglerna är ett steg för att stärka rättigheterna men mycket arbete kvarstår. Inte heller de forskare eller kvinnoorganisationer i Indien som arbetar med frågan anser att surrogatmödraskap bör förbjudas, i stället bör det regleras så att det kan genomföras under trygga former. Även organisationen Alliance Anti Traffic som arbetar mot trafficking i Asien ställer sig negativ till ett förbud mot surrogatmödraskap. I stället har man argumenterat för att under kontrollerade former tillåta kommersiellt surrogatmödraskap även i Thailand.

Skribenterna från Chlamphaminstitutet vill hellre lyfta fram skräckexempel än att titta på helheten i denna komplexa fråga och ta del av de erfarenheter och den forskning som faktiskt finns i frågan. Att det finns nya metoder som gör att ofrivilligt barnlösa par ges möjlighet att bilda familj är nog inte det största problemet idag. Det är nog ett större problem med alla de barn som föds till ofrivilliga föräldrar.

Att artikelförfattarna genom det kristna Clamphaminstitutet är emot homosexualitet, abort och surrogatmödraskap är inte förvånande. Det enda som är ovärdigt och orimligt i deras artikel är att man använder sig utav sina läkartitlar för att ge tyngd åt åsikter och påståenden som helt saknar stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Ni får gärna fortsätta er kamp mot homosexuella, surrogatmödraskap och abort men gör det då som privatpersoner genom Clamphamistitutet och inte företrädare för läkarkåren.

Andreas Bengtsson
leg läkare
pappa genom Surrogatmödraskap och obotlig homosexuell
UNT 19/4 2013