När FN:s generalförsamling 2016 antog New York-deklarationen för flyktingar och migranter var det mot bakgrund av en tilltagande global kris – antalet var större än någonsin samtidigt som många länder började tillämpa en alltmer restriktiv politik. Trots detta lyckades medlemsländerna nå en samsyn kring en rad åtaganden för att stärka skyddet och dela ansvaret för världens flyktingar och migranter.

 

Den 17 december, drygt tre år efter New York deklarationen, möts FN:s medlemsländer igen för det första globala forumet för flyktingar.

 

Forumet, som kommer att vara mycket viktigt för den fortsatta utvecklingen av de åtaganden som gjorts, väcker förhoppningar men också stora farhågor. Antalet människor på flykt har sedan 2016 ökat till över 70 miljoner, vilket är den högsta siffra som någonsin uppmätts under FN:s flyktingorgan UNHCR:s 70-åriga historia. Hälften av dessa skyddsbehövande människor är barn under 18 år. Utdragna konflikter gör att många blir kvar i läger i decennier, helt beroende av humanitär hjälp och fråntagna möjligheten att ta kontroll över sina liv. Nästan 80 procent av världens flyktingar befinner sig just nu i denna situation.

 

Läget skärps ytterligare av ett alltmer restriktivt flyktingmottagande.

 

Detta återspeglas inte minst i drastiskt minskade globala kvoter för vidarebosättning till tredje land. Nästan 1,5 miljoner flyktingar beräknas vara i behov av vidarebosättning, men så här i slutet på 2019 har endast 92 000 personer getts denna möjlighet. Att många mottagarländer dessutom väljer ut flyktingar på basis av deras ekonomiska potential blottlägger en cynism som undergräver humanitära principer. Till detta ska läggas en akut brist på resurser för att möta humanitära behov i världens alla flyktingläger.

Att vi nu tre år efter undertecknandet av en deklaration som talade om delat ansvar upplever en förvärrad global flyktingkris är förstås en paradox.

 

Det verkar nu pågå en tävling mot botten, inte bara bland länder i det globala nord utan också i stora mottagarländer i Afrika och Asien som upplever att den rika världens utfästelser om ansvarsfördelning inte införlivats.

 

Mot denna mörka bakgrund blir därför det globala forumet ett mycket viktigt tillfälle att försöka återskapa tilltron till de principer om solidaritet och samarbete som New York deklarationen vilar på. Med en hög profil inom det humanitära området och höga ambitioner i arbetet med de globala hållbarhetsmålen kan Sverige verka för att bryta den negativa trenden. 

 

Vi föreslår fem konkreta åtgärder som visar att regeringen aktivt ger sitt stöd till arbetet mot en human och hållbar hantering av världens flyktingar:

1. Värna asylrätten: Om regeringen vill värna asylrätten kan man i ljuset av rådande kris inte föreslå en halvering av Sveriges mottagande. Med en hög profil i humanitära frågor kan svaret på ett dramatiskt ökat skyddsbehov inte vara en anpassning till EU:s lägsta nivåer. Ansvarsfrågan ligger i fokus på kommande globala forum och Sverige tillsammans med andra länder i det globala nord kommer att bli svaret skyldig länder i Afrika och Asien som med knappa resurser tar emot den stora majoriteten av världens flyktingar.

2. Öka kvoten för vidarebosättning och tillgång till tredje land: Det globala utrymmet för vidarebosättning är på väg att urholkas på ett allvarligt sätt. Sverige kan här vara en motkraft både som försvarare av principerna och mottagare. Möjligheterna till högre utbildning i Sverige bör utökas genom inrättande av ett särskilt stipendieprogram för flyktingar.

3. Inkludera flyktingar i genomförandet av Agenda 2030: I Agenda 2030-delegations betänkande till regeringen lyser flyktingfrågan med sin frånvaro. Detta trots frågans politiska sprängkraft och det faktum att flyktingar utgör en tydlig målgrupp för agendans grundläggande princip om ”leaving no one behind”. Vi föreslår att flyktingar lyfts fram som ett särskilt tema i genomförandet av Agenda 2030.

4. Gör flyktingproblematiken till en del av det bilaterala biståndet: Problemet med långvariga exilsituationer kräver lösningar som går bortom humanitära insatser. Arbetet med att integrera flyktingproblematiken i det bilaterala biståndet behöver därför stärkas.

5. Öka stödet till forskning: Arbetet med att brygga humanitära och hållbara lösningar för flyktingar är i stort behov av forskning om det komplexa samspelet mellan olika politikområden, sektorer och aktörer.

Världen är just nu i akut brist på föredömen och försvarare av de humanitära principerna och betydelsen av samarbete. På kommande Globala Forum för Flyktingar kan Sverige med sin tyngd i dessa frågor visa att en annan väg är möjlig. Att vända blicken inåt och bort från dagens globala flyktingkris är inte en hållbar strategi. 

 

Precis som klimatkrisen kräver flyktingkrisen globala grepp och internationellt samarbete.