När de två nuvarande regeringspartierna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, var i opposition verkade de visa upp en progressiv hållning. De kritiserade, med rätta, den tidigare regeringens likgiltighet när det kom till att motarbeta rasism och diskriminering. Ledamöter från både S och MP motionerade i riksdagen om att höja den svenska statens ambitioner vad gäller att motverka afrofobi. Men efter maktskiftet har vi inte sett mycket resultat från regeringshåll.

Man talar stolt om att statsministern har nämnt bekämpandet av afrofobi i regeringsförklaringen. Att detta framhålls som en betydande prestation i arbetet för att motverka diskriminering mot svarta visar hur lågt ribban är satt av regeringen.

Att nämna afrofobi i regeringsförklaringen är ingen bedrift, men om något så är det ett tydligt bevis på hur nedprioriterad frågan har varit för tidigare regeringar.

För cirka ett år sedan hölls ett panelsamtal i Uppsala universitet där olika forskare och debattörer samtalade om hur man ska motverka afrofobin i samhället. Även regeringen deltog i samtalet genom kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Ministern gav då beskedet att den nya regeringen tänkte höja ambitionerna och att man skulle öka sina ansträngningar för att få bukt med afrofobin.

Det var ett välkommet besked från ministern och regeringens sida.

Sedan tidigare vet vi att afro­svenskar är den grupp som är mest utsatt för hatbrott.

Brottsförebyggande rådets årliga hatbrottsstatistik visar dessutom på en negativ utveckling för de afrofobiska hatbrotten som fortsätter att öka. Hatbrotten mot afrosvenskar innehåller, oftare än andra, inslag av grovt våld, och äger rum på offentliga platser. Med tanke på detta är det inte konstigt att svarta personer går med en röst i bakhuvudet som säger att de ständigt ska vara på sin vakt i det offentliga rummet.

Dessvärre är även de former av afrofobi som inte uttrycks i form av hatbrott och direkt våld alarmerande.

Undersökningar som har gjorts inom olika områden, till exempel arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och utbildningsmarknaden, visar att afrosvenskar innehar en ogynnsam ställning inom samhällets alla områden. På arbetsmarknadsområdet har gruppen lägst utbildningsavkastning av alla på grund av diskriminering.

Högutbildade afrosvenskar har en alldeles särskild svår situation, då de till och med har lägre förvärvsfrekvens än lågutbildade afrosvenskar.

Bland afrosvenskar som lyckats få ett arbete så är många överkvalificerade för sina arbeten, eftersom diskrimineringen på arbetsmarknaden är så stark. De afrosvenskar som har ett arbete ingår ofta också bland de grupper som har de lägsta lönerna på arbetsmarknaden.

Även om regeringen säger sig vilja motarbeta afrofobin i samhället så visar dess arbete hittills att den har en väldigt hög acceptansgrad för diskriminering och andra orättvisor som drabbar afrosvenskar.

Regeringen behöver göra mycket mer för att på allvar motverka afrofobin i samhället. Till att börja med kan följande göras:

• Sätt i gång satsningar som snabbt kan få bort ojämlikheten i samhället.

Afrosvenskar är missgynnade när det kommer till viktiga saker som bostäder, hälsa, sysselsättning och utbildning. Därför borde regeringen initiera satsningar som avser att förbättra gruppens livsvillkor.

• Regeringen borde årligen uppmärksamma minnesdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln på samma sätt som man uppmärksammar förintelsens minnesdag.

Detta skulle signalera att regeringen tar Sveriges historiska roll som en slavhandelsnation på allvar och vårdar minnet av detta, i stället för att göra som man gör nu, förneka och förringa historisk och samtida afrofobi.

• Satsa lika mycket, i ansträngning och ekonomi, på afrofobi som man gör med liknande former av orättvisor.

Från regeringens håll satsar man inte lika mycket, vare sig i ekonomiska resurser eller på annat sätt, på att bekämpa diskriminering mot svarta såsom man gör med andra former av diskriminering.

Det här är en ytterligare orättvisa som signalerar att man struntar i alla dem som dagligen lever med den här formen av rasism. Om regeringen menar allvar med att vilja bekämpa rasismen mot svarta så är det dags att visa handling bakom orden.

Faaid Ali-Nuur, projektledare, Afrosvenskarnas Riksförbund