Under valrörelsen slog de borgerliga allianspartierna på stora trumman kring allt som var dåligt i Region Uppsala och hur allt snabbt skulle förbättras vid ett maktskifte. Nu har månaderna gått och det blågröna styret kan inte längre kalla sig själva för nya på jobbet.

Trots det gapar dagordningen tom inför denna veckas fullmäktige.

Den styrande minoriteten tycks sakna ambitioner för att ta tag i de utmaningar som regionen står inför. De fina orden i valrörelsen verkar ha mött den hårda ekonomiska verkligheten.

Artikelbild

Vivianne Macdisi

Det blågröna styret aviserade i sin politiska plattform att Region Uppsala behöver spara 1,6 miljarder kronor de kommande åren. Det låter som att sjukvården i Region Uppsala står inför stora nedskärningar.

Den politiska plattformen blir en moderat besparingsplan snarare än en politisk handlingsplan.

Vi oroas särskilt över detta när vi ser att de blågröna politiska förslagen tycks ha fastnat i utredningsfällan. Det saknas konkreta satsningar på löner, arbetsvillkor och förbättrade karriärmöjligheter för vårdpersonalen. Att tillsätta en utredning anställer inga fler sjuksköterskor.

Som opposition kommer vi socialdemokrater bevaka varje steg av den besparingsplan som det blågröna styret ser ut att lägga fram under de kommande åren.

Region Uppsala står onekligen inför stora ekonomiska utmaningar, men vi tror att mycket är vunnet på att få rätsida på personalfrågan.

Av den anledningen gick vi bland annat till val på studielön för 250 specialistsjuksköterskor, ett belöningssystem för den som arbetat länge i regionen, samt att det alltid ska vara billigare och bättre med egen personal i stället för inhyrd. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs och deras trivsel är central för att vända utvecklingen.

Ett annat område där vi känner en särskild besvikelse över den blågröna tystnaden är den växande psykiska ohälsan. Det kristdemokratiska regionrådet med ansvar för hälso- och sjukvård lovade senast i december att han skulle lösa problemen med barn-och ungdomspsykiatrin.

Frågan har dock fortfarande inte berörts i något politiskt organ än. Även här är reformagendan tom.

Tystnaden om BUP och den psykiska ohälsan gör oss oroliga för att det är M och KD som har fått sätta agendan i frågan. I det blågröna styrets politiska plattform kan vi läsa om att vårdval ska utredas kring psykoterapi. Vi befarar att det bara är en omskrivning av klassisk högerpolitik, nämligen privatiseringar. Sedan tidigare vet vi att privatiseringar riskerar att skapa gräddfiler, där vård ges efter plånbok i stället för behov.

Privatiseringar är en genväg som leder fel. I stället för marknadslösningar behöver den psykiska ohälsan mötas med investeringar i primärvården och BUP, där även förebyggande insatser, inte minst i elevhälsan, prioriteras. Samtalsmottagningar behöver finnas i hela länet, och vi måste ta tag i den växande psykiska ohälsan hos länets äldre. Detta är ett arbete som Region Uppsala inte klarar på egen hand, utan som måste göras tillsammans med länets kommuner och civilsamhället.

Det är verkligen tråkigt att det blågröna styret nu inte tar några steg i denna riktning.

Vi politiker ska inte bara säga fina ord i valrörelsen, vi ska också omsätta dem till handling. Sjukvårdens utmaningar och den växande psykiska ohälsan måste mötas med handlingskraft, samtidigt som vi behöver ordning och reda i ekonomin. Med M och KD vid rodret i regionstyrelsen riskerar det dock att inte bli något av det. Det verkar tyvärr som om onsdagens regionfullmäktige kommer bli kort om det blågröna styret får bestämma.

Helena Proos, regionråd (S)

Vivianne Macdisi, regionråd (S)