Kyrkornas engagemang mot den nya sjukförsäkringen och ”Påskuppropet mot utförsäkringarna” har råkat ut för en bred desinformation genom att knytas till partipolitisk propagandaaktivitet. I massmedier har ofta bilden av beslutet i Sveriges Kristna Råd (SKR) varit att ”de inte ställt sig bakom Påskuppropet”. Därmed förtigs SKR:s öppna brev till regeringen med stark kritik av hur utförsäkringsreglerna drabbar sjuka människor.

Påskuppropet är en av Sveriges snabbast växande gräsrotsrörelser. Ursprunget och kraften är varken partipolitiska ideologier eller diakoners och biskopars brevväxlingar utan konsekvenserna för dem som drabbas av sjukförsäkringsreformen.

Enskilda människor såväl som barn och familjer vilka träder fram på Påskuppropets facebooksida och i diakonernas vardagsarbete, med i många fall förtvivlade berättelser, är både roten och centrum i hela denna rörelse.

För teologin och kyrkorna är ett politiskt engagemang med de utsatta inget undantag eller uttryck för att gå andra intressens ärende. När ärkebiskop Anders Wejryd i sin blogg konstaterar ”att det uppenbarligen är svårt för många kommentatorer att se skillnaden mellan politik och partianknytning” är det för att man inte har uppmärksammat den diametrala skillnaden i engagemang.

Partierna söker makt för att få mandat att utöva denna makt, kyrkan söker aldrig makt utan vill i ett nedifrånperspektiv vara med de utsatta och vara deras röst. Om ni tiger ska stenarna ropa, heter det, och nu har stenarna ropat tillräckligt länge och Påskuppropet är ett sätt att svara. Vi är alla delar av samma kropp. Lider en del så lider också de övriga.

Varje dag kommer nya berättelser om hur hårt och brutalt direktiven för sjuka människor verkar i praxis: självmord, barnfattigdom, förtvivlade sjuka, nödrop från läkare, arbetsförmedlare, diakoner och andra som ser vad som pågår och försöker vara medmänniskor. Det är en växande gräsrotsrörelse med deltagare ur alla partier och varierande organisationer, 28 kyrkor, biskopsmötet och Seco som nu kräver en förändring av utförsäkringsreglerna. En sammanfattning av SKR:s öppna brev till regeringen uttrycker väl konturerna på de förändringar som krävs:

Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning.

Människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga — gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras.

För människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i.

Människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

När Charlotte Therese Björnström, som har varit en aktiv och pådrivande röst för sedan starten, ska beskriva bredden i påskuppropets karaktär skriver hon: ”Här är ingen troende eller ateist, kristdemokrat eller vänsterpartist, utan alla är vi ett i omtanken om varandra. Så skulle man kunna parafrasera påskuppropets innebörd, dess inre glöd. Ingen ska få hamna utanför …”

Innan de nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft var kritiken massiv både från höger- och vänsterhåll. Bland annat den nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson hörde till förslagets motståndare. Kritiken handlade om att förslaget inte var realistiskt och skulle leda till ökad utslagning av de redan utsatta. Stressforskaren professor emeritus Töres Theorell, varnade till och med för risken att vi skulle se en våg av utförsäkringsrelaterade självmord och hjärtinfarkter.

När sedan de nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft och konsekvenserna började synas i nödrop från utsatta människor började ett propagandistiskt försvar för att dölja en obarmhärtig verklighet. Redan idén om att kalla utförsäkringen för ”rehabiliteringskedjan” är ett sätt att dölja verkligheten.

När man efter 180 dagar inte har rätt till sjukpenning alls om man i teorin skulle kunna utföra ett arbete på hela den tänkta arbetsmarknaden, så är det ingen rehabilitering, det är ett hot. När blev utebliven sjukpenning rehabilitering?

Också statistiken används för att bagatellisera problemet med utförsäkringarna. Ett sådant exempel är Sveriges kommuner och landstings (SKL:s) uppgifter att av 12 000 hushåll som beviljades försörjningsbidrag i Stockholm i januari var det bara 33 som fick det på grund av sjukförsäkringens nya regler, ja då sägs inget om hur många som inte fick försörjningsbidrag för att de ägde en bostadsrätt.

Över huvud taget är godtyckliga statistiksiffror som pekar åt olika håll i den här debatten enbart förvirrande. Ingen av de många drabbade är hjälpta av att vi dribblar med statistik.

Var utförsäkringarna ett problem enbart för några få skulle det inte kosta mycket att ändra på reglerna och är det många som drabbas blir kostnaden för en förändring hög, men då är det å andra sidan ett oacceptabelt lidande för alla dessa.

I en tid då Sveriges ekonomi är starkare än någonsin så framstår det som absurt (alldeles oavsett färg på regeringen) att en växande befolkningsgrupp tvingas söka sig till diakonin för hjälp med sitt dagliga bröd.

Påskuppropet i Uppsala vill, på samma grund som SKR, diakonerna och biskopsmötet, efterlysa en ny och trovärdig sjukförsäkring i tider av starka statsfinanser. Vi vill tillsammans med alla människor av god vilja fungera som opinionsbildare i frågor kring människovärde och rättvisa i samhället.

När vi samlas på Stora torget i Uppsala annandag påsk hoppas vi kunna göra det med respekt för många människors olika politiska värderingar. I förhoppning om att vår manifestation kan bidra till ett ökat stöd för fler utsatta människor vill vi peka på skälet till utsattheten: allt större revor i välfärden.

Pastor Arne Carlsson

Arbetsgruppen för Påskuppropet i Uppsala

UNT 29/3 2011