FN:s klimatpanel presenterade 2007 scenarier för framtida ökningar av utsläpp och temperatur. Vissa var hoppfulla men förutsatte omedelbara åtgärder. De pessimistiska scenarierna diskuterades inte så mycket. Det var uppenbart att de till varje pris måste undvikas eftersom de skulle leda till katastrofala klimatförändringar. Nu, fem år senare, visar global utsläppsstatistik att vi trots allt prat följer den mest pessimistiska utsläppskurvan. Med nuvarande utsläppstrend kommer uppvärmningen inte att stanna av vid två grader utan fortsätta till fyra grader och mer.

Mot denna bakgrund är det glädjande att Uppsala kommun skärper sina klimatmål. Enligt förslaget ska utsläppen inom kommunen och från Uppsalabornas långväga resande minska med 50 procent per invånare till 2020 och vara högst ett halv ton per invånare 2050. I absoluta tal så innebär det 45 procents minskning till 2020.

En stor del av målet, 35 procentenheter, uppnås genom att Vattenfall går över till biobränsle i fjärrvärmeanläggningen. Övriga 10 procentenheter ska åstadkommas genom insatser som kommunen, dess invånare och företag gör.

Målen är ambitiösa. Även 10 procents minskning är en utmaning, givet den rådande trenden. Till exempel säger prognoser att trafiken, en av de största utsläppskällorna, kommer att öka med 50 procent i länet till 2030 med planerade infrastrukturinvesteringar. Snålare bilar är ingen tillräcklig lösning eftersom det gör det billigare att åka bil, trots stigande bensinpriser, medan kollektivtrafiktaxorna kommer fortsätta öka. Även utrikes flygresor som står för ungefär lika stora utsläpp som biltrafiken, ökar starkt. Det är svårt att se att planerade klimatåtgärder räcker för att vända trenden mot ökande utsläpp.

Trots att målen är ambitiösa utmaningar är de inte tillräckliga. Halverade utsläpp till 2020 i de rika länderna är bara tillräckliga om utvecklingsländerna ligger kvar på sina låga nivåer. Men är det någon som tror att så kommer ske?

Det skulle innebära att vi som har redan har byggt upp vårt välstånd med billig olja använder det sista utsläppsutrymmet till lyxkonsumtion samtidigt som fattiga länder förnekas grundläggande samhällsuppbyggnad. Det är inte bara orättvist utan ytterst orealistiskt att tro att Indien och Kina skulle samarbeta under sådana villkor. I stället måste vi minska våra utsläpp mycket snabbare för att lämna utrymme för andras utveckling. Enligt en sådan modell måste Sveriges utsläpp minska inom landet minska till noll år 2020 och dessutom ska vi hjälpa andra länder med att minska sina, till exempel genom att ta ansvar för utsläpp som vår konsumtion orsakar i andra länder.

Hur ska vi kunna uppnå detta om vi redan har svårt att klara mål som är helt otillräckliga? För det första måste regeringens ambitioner trappas upp rejält. Kommuner kan göra mycket men många styrmedel kräver enhetlighet i hela landet. De åtgärder som regeringen hittills har beslutat kommer inte innebära några fortsatta minskningar av utsläppen.

Men kommunen kan inte vänta på nationella åtgärder. Vår slutsats är att klimatarbetet behöver ändra form. I stället för att vara en del av det traditionella miljöarbetet måste det få samma status som ekonomin.

  • Det innebär till exempel att:
     Klimatmål och åtgärdernas effekter ska kvantifieras och följas upp. Utsläppsutrymmet ska delas upp i en årlig utsläppsbudget som följs upp i samband med bokslut.
  • Kompetens och bemanning inom klimatområdet bör öka kraftigt. På samma sätt som kommunen har en central ekonomifunktion och ekonomer på varje förvaltning måste det finnas klimatansvariga och utsläppscontrollers på alla nivåer.
  • Vid samtliga större beslut måste man göra en konsekvensanalys för klimatet. På samma sätt som man automatiskt frågar ”Vad kostar det?” måste man ställa frågan ”Vilka utsläpp ger det?”
  • I revisionen av kommunens verksamhet bör man granska nämnder och styrelsers beslut för att bedöma om de är i enlighet med det övergripande klimatmålet.
  • Inför valet 2014 bör den förda politiken granskas av oberoende experter och ansvariga politiker identiferas och ställas till svars för beslut som ej varit förenliga med klimatmålen.

Vi undrar om kommunens ledande politiker anser att de föreslagna klimatmålen är tillräckliga? Hur ska man nå dem om man samtidigt satsar på fler köpcentrum och flygplats på Ärna?

I kväll anordnar vi en debatt på Stadsbiblioteket. Kanske får vi svaren då?

Anton Ragnarsson
Klimataktion Uppsala
Per Hultén
tekn dr, forskare inom Hållbart Samhällsbyggande
UNT 28/2 2013