Tyskland blev fort den stora förebilden för svensk energi/klimatpolitik vad gäller elförsörjning. Länge betraktade svenska miljövänner de tyska vindkraftparkerna med avund och miljöpolitiker i alla läger förklarade gärna att nu gällde det för Sverige ”att komma i kapp”. Vi låg efter. 

 

Nu har vi kommit i kapp och nu är budskapet i stället att Sverige är ett föregångsland, en förebild för andra länder.

Artikelbild

 

Vindkraft och svensk teknologi skall visa vägen och någon kärnkraft behövs inte. I Tyskland är man emellertid inte längre så säker på vindkraftens välsignelse. I en artikel i Der Spiegel nr 48 med rubriken "Gegenwind" (Motvind) beskrivs hur invånarna i staden Struth öster om Stuttgart  fått nog av vindkraft ”inpå knutarna”. De partier som motsatte sig utbyggnaden fick stora framgångar i valet 2017 medan regerande CDU förlorade stort. Joachim Pfeiffer, en av partiets energipolitiska talespersoner, förklarade frankt att ”Die Akzeptanz für die Windkraft ist weg” (vindkraft accepteras inte längre), och då menade han inte bara Struth utan hela landet. Till saken hör att Struth av delstatsregeringen i Baden-Württemberg utsetts till ett så kallatföregångsområde som skall försörjas av enbart grön el.

 

Vi känner igen politiken. I föregångsområdet Sverige skall varenda stad, varenda by, varenda stuga som har ett eluttag försörjas med vindkraftel år 2040. Vi ser på bilden från Struth och vi förskräcks.

Artikelbild

 

Nu vet vi vad som väntar om regeringen får sin vilja igenom. Arbetet med att bereda Sverige på en vindkraftinvasion är i full gång. I det tysta har Energimyndigheten och Naturvårdsverket tagit initiativ till ”att tillsammans ta fram en strategi för en hållbar vindkraftutbyggnad”. Siktet är inställt på en utbyggnad till 100 terawattimmar per år (cirka sex gånger dagens), och i en preliminär nulägesbeskrivning inför arbetet beskrivs de hinder som måste övervinnas. 

 

Utan förbehåll erkänns att buller, påverkan på hälsa och välbefinnande, förstörda boendemiljöer och landskap är allvarliga konsekvenser av vindkraftutbyggnaden.

 

Myndigheterna inser tydligen att en utbyggnad som tar en landyta större än Bleking i anspråk inte kommer att accepteras. Hårt motstånd väntar, och Tyskland kan åter bli ett föregångsland, men nu som försvarare av orörd natur och människors intresse att bosätta sig utan att kränkas av vindkraft. 

Pfeiffer har nämligen fört det tyska motståndet mot vindkraft upp till förbundsdagsnivå. I ett regeringsförslag skall minsta avstånd mellan vindkraft och bebyggelse öka från 600  till 1000 meter. Samtidigt föreslår CDU en långsammare utbyggnad av förnybar el och i stället satsning på elproduktion med vätgas, allt för att skona bebyggelse från vindkraftintrång. 

 

Vad kommer Energimyndigheten och Naturvårdsverket i sin strategi att föreslå för att blidka svensk landsbygd att acceptera den väntande utbyggnaden och inte följa Tysklands exempel och säga ifrån?

 

Vad erbjuder regeringen för alternativ till vindkraftutbyggnad? Svaren hittills är nedslående. Naturvårdsverket vägrar att skärpa bullerbestämmelserna, de får inte hindra utbyggnaden. Energimyndigheten vill avskaffa det kommunala vetot, det hindrar utbyggnaden. Regeringen vägrar att ens diskutera kärnkraftens framtid. I stället förs en politik som är på väg att dela landet. 

 

Storstadens syn på ”landet där ute” som ett mål för semester och rekreation ställs mot en landsbygd som dagligen tvingas leva med vindkraftens nackdelar inpå bara skinnet.