Fadime Şahindal mördardes brutalt i hederns namn i Uppsala för i dagarna 14 år sedan. Fadime blev känd i breda kretsar då hon gick ut i media och berättade att många myndigheter inte tog hennes fruktan på allvar. Hoten mot henne tilltog när det blev känt att hon hade en svensk pojkvän.

Mordet på Fadime är ett exempel på att det i vårt land finns personer som tar avstånd från mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, jämställdhet och öppenhet som våra samhällen står för.

Det är alltså tydligt att våra principer inte delas av alla medborgare i vårt land.

Artikelbild

| Andreas Norlén

Vi stöder inrättandet av en nationell institution för mänskliga rättigheter och anser att den ska ha som prioriterad fråga att ändra på detta.

Människor i Sverige beskriver hur de begränsas i sin livsföring och blir ofredade. Det finns kvinnor som får sin frihet inskränkt, inte sällan av släkt och andra närstående, baserat på religiösa och/eller kulturella regler och sedvänjor. Hedersrelaterat mord, våld och förtryck, könsstympning, oskuldskontroll och tvångsgifte är extrema uttryck för denna typ av värderingar. Det finns även hbtq-personer som utsätts för hot och våld. Men redan mindre långtgående sätt att upprätthålla olika former av kontroll och förtryck är oacceptabla och måste motverkas.

Ytterligare ett graverande exempel på bristande stöd för demokratin är att flera hundra människor har rest från Sverige till Syrien för att strida för IS. Därigenom har de solidariserat sig med en rörelse som står för förtryck och folkmord samtidigt som den föraktar demokratin.

År 1991 antog Förenta nationerna de så kallade Parisprinciperna. Dessa anger hur en oberoende, nationell institution för mänskliga rättigheter ska organiseras. Ambitionen är att varje medlemsland ska ha en sådan institution samt att den ska arbeta med att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Regeringen vill inrätta en sådan institution.

Vi anser att denna institution inte enbart bör fokusera på att staten ska leva upp till de mänskliga rättigheterna. Den bör dessutom aktivt motverka att människor kränker andras mänskliga rättigheter.

Att det i Sverige förekommer försök att systematiskt beskära kvinnors, hbtq-personers och andras möjligheter att leva fritt, utgör ett av de allvarligaste och mest konkreta hoten mot de mänskliga rättigheterna här.

Förekomsten av sådana antidemokratiska värderingar innebär dessutom att det finns en grogrund för radikalisering och i förlängningen rekrytering till IS.

Institutionen för mänskliga rättigheter borde, i samarbete med myndigheter och övriga samhället, kartlägga hot mot de mänskliga rättigheterna, arbeta för att den värdegrund som bär upp demokratin ska bli mer förankrad bredare samt stödja de människor som vill åberopa sina mänskliga rättigheter för att få leva i frihet och trygghet.

I ett allvarligt läge måste vi kraftsamla. Arbetet måste intensifieras för att det fria samhällets värdegrund ska få ett än starkare stöd i Uppsala län och resten av vårt land. I Sverige ska mänskliga fri- och rättigheter omfatta alla människor. Den blivande institutionen för mänskliga rättigheter är en resurs i detta arbete – men ansvaret vilar ytterst på oss alla.

Andreas Norlén

ordförande (M) i riksdagens konstitutionsutskott

Marta Obminska

riksdagsledamot (M) i konstitutionsutskottet från Uppsala län