Sveriges olika samarbeten med Nato har med tiden fört Sverige säkerhetspolitiskt närmare USA. Sverigedemokraterna har hitintills valt att stödja tre samarbetsformer, dels till partnerskapet med Nato, dels Nato Response Force (NRF) samt värdlandsavtalet.

I den bästa av världar för dessa tre samarbeten oss inte in i eller ens närmare Atlantpakten (Nato). Men vi är i värsta fall på väg in i ett nytt kallt krig och läget blir allt mer spänt.

För oss sverigedemokrater är det viktigt att Sveriges alliansfrihet från stor- och supermakter inte blir ifrågasatt.

Trovärdigheten är viktig. Skulle Sverige framstå som ett Nato-land utan att vara det så skulle vår utsatthet bli enorm. Det är det sämsta av säkerhetsalternativen.

I internationella fredsoperationer har Nato ofta en viktig roll. Det har då varit viktigt för de svenska stridskrafterna att vara interoperabla med Nato. Däri finns inget fel.

Sverige bör även i fortsättningen vara partners med Nato för att underlätta de internationella missionerna.

Vårt ja till deltagande i NRF grundade sig på att den svenska Försvarsmakten skulle få vara med i avancerade övningar som vi själva skulle ha svårt att arrangera. Förband, materiel och övning är de tre benen för militär förmåga, varav inget får saknas. Övningarna inom NRF har varit till stor nytta för oss. Nu börjar dock NRF anta andra former och det har skapats en närliggande organisation, en snabbinsatsstyrka (VJTF) som ska vara först i Nato:s direkta svar på ett angrepp.

Bara det faktum att frågan kommer om Sverige ska vara med i VJTF bör resa alla varningsflagg.

Nu är det inget parti som stödjer deltagande i VJTF, men frågan om vi överhuvudtaget ska vara med i NRF kommer därigenom upp.

SD har preliminärt sagt ja till värdlandsavtalet när frågan diskuterades i försvarsberedningen. Värdlandsavtalet ger möjlighet att ta emot Nato-hjälp. Beslutet om denna hjälp tar man själv i varje läge. Finns inte ett värdlandsavtal är möjligheterna att få hjälp från Nato mycket begränsad. Det kan tyckas att detta endast skapar en valfrihet. Faktum är dock att det påverkar den militära balansen mellan stormakterna.

Genom att Nato får den tekniska möjligheten att upprätta en bas i Sverige påverkas säkerhetsvillkoren i Östersjöområdet, även om det finns ett svenskt villkor.

En svaghet i värdlandsavtalet är också att befogenheterna på värdlandets sida endast placeras hos regeringen eller regeringens utsedda ombud. Svensk tradition föreskriver att riksdagen har beslutanderätten över så här centrala beslut. Riksdagsbeslut krävs exempelvis i dag när svensk trupp ska föras utomlands.

I det kalla kriget var Sverige och Finland alliansfria, men samtidigt välrustade. Sovjetunionen kunde naturligtvis anfalla och ta Finland och Sverige, men det skulle inte ha varit värt kostnaden. Vi var rustade för krig och det bidrog till freden. Sverige blev från början alliansfritt för att inte destabilisera läget i Östersjön och för att motverka ett sovjetiskt andra anfall på Finland. Om Sovjet hade anfallit Nato-länderna så hade högst sannolikt Finland och Sverige också blivit angripna på grund av att de låg i vägen för Sovjet att nå Atlanten.

Läget nu är inte helt lika, men likheter finns.

Ryssland har inte det forna Sovjets militära styrka, men däremot finns risken för en militär allians Ryssland-Kina. Då skulle vi ha ett nytt kallt krig.

USA skulle få balansera Kina och Europa Ryssland. USA har inte råd att betala ett försvar av båda fronterna. Ett väl rustat och neutralt Sverige och Finland har åter en viktig roll att fylla.

SD är inte emot Nato, men vi är emot ett svenskt Nato-medlemskap. Nato balanserar Ryssland och Kina militärt.

Vad gäller kärnvapenbalansen så står Sverige utanför denna. Vi beslöt på 1950-talet att inte skaffa kärnvapen och det är viktigt för freden. Vi behöver inte fler länder med kärnvapen och absolut inte okontrollerad kärnvapenspridning.

Den mest positiva säkerhetspolitiska förändringen för svensk del är närmandet mellan Sverige och Finland.

Försvarssamverkan i fred sparar pengar, medan det endast är försvarsallianser som skapar höjd tröskeleffekt mot krig. Det finns starka krafter både i Sverige och Finland för en kommande allians. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är öppet intresserad, men låter det hela ta tid. Sverigedemokraterna vill att vi sätter en tidsplan för vägen fram till en försvarsallians med Finland.

Sammantaget anser vi att Sveriges alliansfrihet med stormakter är på väg att bli ifrågasatt genom samarbetena med Nato, och därför kommer vi fundera ordentligt när frågan om värdlandsavtalet ska ratificeras i riksdagen.

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesman (SD)

Roger Richtoff, försvarsutskottet (SD)