Vi står mitt i en digital transformation. Den påverkar hur vi lever, arbetar och kommunicerar. Den öppnar samtidigt dörren till helt nya möjligheter. Men vad händer om inte hela landet hänger med?

En ny forskningsstudie från Uppsala universitet visar att landsbygd och offentlig sektor halkar efter.

Både kompetens och vilja för att driva på den digitala förnyelsen saknas.

Artikelbild

| Philip Kappen

Om den digitala klyftan växer riskerar den att bidra till utanförskap och ökade samhällsklyftor.

Sverige har länge legat i framkant inom it och digitalisering, vilket styrks av flertalet internationella undersökningar såsom World Economic Forum, OECD Digital Economy Outlook och Digital Economy and Society Index. Sedan maj 2017 har Sverige en digitaliseringsstrategi med det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Digitaliseringen kan jämföras med vår tids elektrifiering. Den kommer att få avgörande betydelse för både produktivitet och konkurrenskraft inom alla sektorer. Att vi lyckas tillvarata dess möjligheter är därför centralt för Sveriges framtid. Både som land i stort men även för varje enskild invånare i form av tillgänglighet och kvalitet på vård, skola och omsorg.

Inom utbildningsväsendet, vården och omsorgen erbjuder den digitala omställningen stora möjligheter vad gäller effektivisering och kvalitetsförbättring i form av nya produkter och tjänster.

Artikelbild

| Ivo Zander

För att denna omställning ska komma alla invånare till godo krävs dock att den sker över hela landet.

En ny forskningsrapport, Intraprenörskapskompassen 2018, från Uppsala Universitet visar tydliga skillnader mellan storstad och landsbygd när det gäller kompetensen och viljan att driva den digitala förnyelsen.

Skillnaderna är även betydande mellan olika branscher och sektorer, där vård och omsorg hamnar i botten. ”Stora skillnader mellan storstad och landsbygd när det gäller kompetensen och viljan att driva den digitala förnyelsen.”

Rapporten i sin helhet fokuserar på digitalt intraprenörskap och syftar till att ta temperaturen på den digitala förnyelseförmågan vad gäller nya produkter och tjänster i privat och offentlig sektor. Intraprenörskap handlar om hur redan etablerade organisationer förmår att förnya sig och fortsätta att utvecklas. Studien bygger på svar från ett representativt urval av över 4 000 anställda inom privat och offentlig sektor som fått besvara frågor om organisationens förnyelseförmåga kopplad till digitalisering.

Generellt visar resultaten hur den digitala förnyelseaktiviteten är koncentrerad till de större städerna och därmed också till ett relativt begränsat antal regioner.

Mer exakt återfinns 80 procent av dem som för närvarande leder eller medverkar till utvecklingen i våra större städer. Det kan delvis förklaras av att den privata sektorn och de stora företagen är koncentrerade till mer tätbefolkade områden. Regional skillnader i digitalt förnyelsearbete framkommer dock på länsnivå som tydligt visar att vilja och förutsättningar skiljer sig åt. Detta är intressant samtidigt som det väcker en oro om varför det finns så stora geografiska skillnader och vad det får för konsekvenser på sikt.

Än mer oroväckande är att viljan och kompetens för att utveckla nya digitala produkter och tjänster är lägre inom offentlig sektor generellt, i synnerhet inom sektorer som är av intresse för alla invånare såsom utbildning, vård och omsorg.

Att offentlig förvaltning är innovativ och effektiv är inte bara nödvändigt för att möta framtidens utmaningar, det är också viktigt för att upprätthålla demokratiska värderingar såsom lika rätt till vård och utbildning.

Trots att det finns offentliga direktiv om ökad digital omställning inom dessa organisationer ligger de på en tydligt lägre nivå jämfört med privat sektorn. Utbildning, omsorg och kommunala verksamheter är mer decentraliserade och utspridda än den privata sektorn, men studien visar ändå på en dominans vad gäller digitala intraprenöriella projekt i mer tätbefolkade områden.

En ojämnt fördelad digitaliseringsutveckling riskerar att öka klyftorna mellan välmående, tätbefolkade kommuner och finansiellt svaga landsbygdskommuner – men även mellan privat och offentlig sektor.

På sikt kan det få allvarliga konsekvenser, i synnerhet om den offentliga servicen i delar av landet halkar efter. En digital segregering riskerar att leda till utanförskap och i förlängningen allt större samhällsklyftor.

Den 1 september i år fick Sverige en digitaliseringsmyndighet, DIGG. De har uppdraget att samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen i syfte att göra den offentliga förvaltningen mer effektiv och ändamålsenlig. De ska vara ett nav för digitaliseringen av den offentliga sektorn, som stöttar och driver på. Ansvaret som vilar på deras axlar är stort. Nu krävs snabba och kraftfulla insatser om inte den offentliga sektorn och landsbygden ska stå kvar på perrongen när digitaliseringståget rusar förbi.

Ett högprioriterat område bör därför vara att stärka kompetensen och viljan att initiera digitala förnyelseprojekt i offentlig sektor, i synnerhet inom vård och omsorg.

Dessutom krävs åtgärder som aktivt stimulerar spridningseffekter, så att storstädernas och den privata sektorns kunskaper och erfarenheter inom digital förnyelse spiller över till landsbygden och offentlig sektor. Endast då kan försprånget minska och den digitaliseringens möjligheter komma alla invånare till gagn.

Katarina Blomkvist, docent, entreprenörskap, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet

Philip Kappen, docent, internationellt företagande, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet

Ivo Zander, Anders Wall Professor i Entreprenörskap, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet