I veckan har vi kunnat läsa att brittiska säkerhetstjänsten gått in på en brittisk tidningsredaktion och förstört källmaterial och hårddiskar. Anledningen var att man misstycker till att tidningen i fråga rapporterat om massövervakning och kränkningar av privatlivets helgd. När redaktör Alan Rusbridger protesterade mot detta intrång i pressens möjligheter att bevaka staten och väcka debatt, blev svaret "Ni har haft er debatt. Det finns inget behov av att skriva något mer."

Det målar en dyster bild av Storbritannien, men vi behöver också fråga oss vad det ger för bild av vår egen regering och våra politiska relationer på internationell nivå.

Vi skrev för två veckor sedan om den uppmärksammade amerikanska rättegången mot Bradley Manning. Vid det tillfället ställde vi den retoriska frågan om Sverige verkligen vill samarbeta med de stora grabbar som hårt bestraffar synliggörande av allvarliga systemfel.

Det råder ingen tvekan om att The Guardians rapportering berört ett allmänintresse. Deras nyhetsrapportering har varit startskottet på en global debatt om övervakning och maktbalans. Få har lämnats oberörda av de avslöjanden som gjorts om hur stater och regeringar behandlar oss som medborgare, företagare, upphandlare och privatpersoner.

I söndags kvarhölls David Miranda, partner till The Guardian-journalisten Glenn Greenwald som Snowden läckte till, kvar på Heathrow med hänvisning till terrorlagar. Är det så att Storbritannien, i likhet med till exempel Etiopien, sätter likhetstecken mellan journalistik och terror?

I en övervakningsstat kan inte bara gärningar utan också tankar när som helst vändas emot en människa. När det händer slår staten hårt, och det finns inga sätt att skydda sig. Nedslagen är godtyckliga - de drabbar inte alla samtidigt. Bara The Guardian har drabbats av brittisk säkerhetstjänst, inte Daily Mail. Det gör att samordnade svar från medier, medborgare och industrier blir svårare att åstadkomma. Den som har ett väldigt stort maktövertag kan härska genom söndring.

Men när nu britternas säkerhetstjänst förstör redaktionsmaterial under föregivet kontrollerade former måste frågan ställas igen: vill vi verkligen samarbeta med de här grabbarna? Eller borde vi istället sätta slutligt stopp för FRA innan de också löper amok?

I brist på verkliga hot att kartlägga hanterar FRA och liknande instanser i andra länder både medborgare och den fria pressen som ett hot mot samhälle och medborgare för att skydda deras egen existens. Av uppenbara skäl är det dock så att hot mot säkerhetstjänsten i form av fri och öppen debatt om säkerhetstjänsten inte är ett sådant hot vi som demokratiskt samhälle vill avvärja. Vi vill inte ge dem medel och metoder att likt totalitära stater och diktaturer hindra insyn, stoppa debatt och härska genom söndring.

Sverige, men också svenska medborgare, måste välja om vi vill vara del av den fria världen där debatt, samhällsgranskning och självbestämmande tillåts ske. Ingen tjänar på att debatten lägger sig.

Karolina Andersdotter

Piratpartiet Uppsala

Mårten Fjällström

Piratpartiet Uppsala

UNT 23/8 2013