Klimatkrisen är här med värmeböljor, torka och skyfall. Människor är alltmer stressade, den psykiska ohälsan ökar oroväckande, särskilt hos barn och unga, och sjukvård och försäkringskassa går på knäna.

Dessa jätteproblem kan delvis motverkas genom att vi får tillgång till bostadsnära grönska.

Forskare börjar nu till och med tala om behovet av att beskoga våra städer – för klimatets och hälsans skull. Det räcker inte att plantera några extra stadsträd. Skogsbad mot stress och psykisk ohälsa är på ingång som etablerad terapiform också i Sverige.

Samtidigt planeras det för att stadsdelen Eriksberg ska avskogas. Detta är mot bättre vetande.

Vi vädjar därför till Socialdemokraterna, Moderaterna och Väns­terpartiet, som nu vill skövla Blodstensskogen, Norby 31:74.

Det ändrade förslaget som ska ut på granskning den 6–27 november är nästan lika illa som det ursprungliga – skogen kommer att förlora sina väsentligaste funktioner. Vi vädjar också till de partier som kanske förenar sig med S, M och V för att senare skövla även Hammarparken, Marmorskogen, Rödbergsparken och de andra naturskogarna, grönområdena och gamla träden i Eriksberg.

Tänk om, tänk modernt, tänk vetenskapligt, tänk samhällsekonomiskt, tänk helhet och tänk också med hjärtat. Respektera lokaldemokrati och medborgarinflytande. Ta ansvar för kommande generationer.

I beslutsunderlaget saknas alla viktiga konsekvensanalyser.

Till exempel måste kostnaderna för förlorade ekosystemtjänster redovisas – alltifrån behovet av klimatkompensation (om det alls går att kompensera) till belastning på välfärdssystemet. Det kostar att ha ett stressat samhälle med trängsel, luftföroreningar och trafikbuller som är sårbart för värmeböljor, torka och skyfall. Det kostar att göra sig av med bostadsnära skogar, biologisk mångfald och bilfria lekutrymmen.

Det kostar när de äldre inte längre kan ta sin skogspromenad. Det kostar att inte ha tillgång till trädens sus och fåglarnas kvitter, att inte se naturen genom fönstret, att inte längre få andas syrerik skogsluft, renad av träden från avgaser och vägpartiklar. Det kostar när gemensamma sociala mötesplatser försvinner.

Det kostar att fatta beslut över huvudet på dem som är berörda. Har det gjorts någon barnkonsekvensanalys? Har barnen fått komma till tals?

Att prioritera att kommunen får en engångsintäkt av att sälja ut dessa resurser blir rent pinsamt i förhållande till hur höga samhällskostnaderna kommer att bli – både de som går att mäta i pengar och de mer svårberäknade såsom förlust av demokrati, tillit och förtroende för våra politiker.

Det är så tröttsamt att behöva kämpa såsom vi i Eriksberg gör i dag för rättigheter som är vetenskapligt underbyggda, och samtidigt förnuftsmässigt och erfarenhetsmässigt självklara.

Eriksberg är i dag en stadsdel som är naturligt robust mot klimatförändringarna.

Om området fortsatt ska vara en god boendemiljö får inte de naturliga förutsättningarna för livet avvecklas.

I vems intresse ligger det att privatisera och skövla våra gemensamma tillgångar? Är det utveckling att avveckla en skog? Är det samhällsekonomiskt lönsamt? Det gör inte ens minsta skillnad för bostadsbristen, då de dyra lägenheterna inte kommer att gå till vanligt folk som köar förgäves i vår stads icke-bostadsförmedling.

Utifrån både jämlikhets- och folkhälsoperspektiv, barnperspektiv, äldreperspektiv och samhällsekonomisk lönsamhet samt baserat på miljö- och klimatnytta borde den här saken varit avgjord för länge sedan.

Men politikerna har inte ens kunnat svara på vilka argument som finns kvar FÖR att skövla vår fina natur. De behöver bevisa att detta är det absolut bästa för Eriksbergs och Uppsalas framtid. Kan de inte det, så ska inte ett barr röras!

Våra politiskt valda har ansvar för att se till helheten och tillvarata befolkningens intressen. De har ansvar för att ordna en bra och hälsosam boendemiljö. De har ansvar för miljömässig, social och samhällsekonomisk hållbarhet.

Hur kommer det sig att politikerna då inte ens begär ett beslutsunderlag med konsekvensanalyser för klimat, miljö, hälsa och samhällsekonomi?

Väntar de sig inte att klimatförändringarna fortsätter? Hur tänker de om våra barns framtid? Dessa frågor har vi ställt till dem – men vi får tyvärr inga svar.

Eva Adler, Charlotte Thérèse Björnström, Sandra Hellstrand, Joanna Källgren, Inger Hallqvist Lindvall, Shefali Molander, samtliga boende i Eriksberg och aktiva i ­Nätverket Rädda Eriksbergs skogar