En svart sovsäck, en gul luftmadrass och en röd filt. De har lagts bredvid varandra på marken. Svart, gul, röd. Tillsammans bildar de Belgiens flagga. Människorna som står samlade runt omkring är tysta medan blomma efter blomma läggs på den improviserade flaggan.

Så hedrade flyktingarna i flyktinglägret The Jungle utanför franska Calais offren för de hemska terrorattentaten i Bryssel. För många av dem var det nog en känslofylld stund eftersom de själva har flytt terror och krig.

Kanske var det någon som förlorat en vän eller anhörig i ett liknande attentat. Det är så solidaritet ser ut. Även om man inte har ett överflöd att ta av så skrapar man ihop det man har för att hedra, stödja eller hjälpa sina medmänniskor.

Vi i Sverige har en del att lära av flyktingarna i Calaislägret. Särskilt nu när våra riksdagspolitiker snart ska rösta om regeringens förslag till ny migrationspolitik. Beslut som skulle innebära att en majoritet av dem som får uppehållstillstånd i Sverige kommer att berövas rätten att återförenas med sin familj. Dessutom skulle det ge dem tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd.

De förändringar av förslaget som presenterades den sjätte april av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) är ytterst begränsade och kan sammanfattas med att regeringen helt ignorerat den massiva kritiken från remissinstanserna.

Förslaget är uttryckligen skapat för att minska antalet asylsökande till Sverige. Det är inte solidaritet.

Krigen i bland annat Syrien, Afghanistan och Somalia pågår med oförminskad styrka – och miljontals människor tvingas på flykt. De allra flesta flyktingar, 86 procent enligt Amnesty International, tas emot av utvecklingsländer. På EU:s och Sveriges ledare låter det tvärtom som om det var Europa som gav skydd till flest människor på flykt.

I Sverige har regeringen exempelvis lagt fram sitt lagförslag med hänvisningar till påfrestningar på det svenska asylsystemet och att centrala samhällsfunktioner skulle vara i fara.

Många tunga remissinstanser som har lämnat synpunkter på lagen har dock påpekat att regeringen saknar grund för dessa påståenden. Vi instämmer i denna kritik. Vi ser att det finns en enorm vilja att hjälpa till och göra mottagandet av människor på flykt så bra som möjligt i Sverige. Frivilligorganisationer, privatpersoner, föreningar och inte minst asylsökande själva har massor av idéer som samhället inte har tagit tillvara. Solidariteten finns där, låt den inte strypas av regeringens förslag.

Vi uppmanar alla att protestera mot den omänskliga, osolidariska asyllagen som regeringen vill driva igenom. Vi är privatpersoner och representanter för olika rörelser vilka alla ställer sig bakom Folkkampanj för Asylrätts krav. Än är det inte för sent.

När flyktingarna i Calais plockar ihop filtar, sovsäckar och blommor för att hedra terrorismens offer, ska inte vi i Sverige kunna visa liknande solidaritet med dem som flyr samma ondska?

Arvid Skagerlid, Kristna Fredsrörelsen Uppsala

Kerstin Varenius, Ingen Människa är Illegal Uppsala

Lisa Klein, Tillsammans för Uppsala

Martin Kjellin, för Folkkampanj för Asylrätt Uppsala