Sveriges regering deklarerar att landet är militärt alliansfritt och omvärlden erkänner att det är så. Förespråkare för svenskt Nato-medlemskap hävdar att Sverige måste överge alliansfriheten för att vara på den säkra sidan om landet skulle angripas av en fiende. Men i Uppsala sitter en professor i folkrätt, Inger Österdahl, och påstår (UNT Debatt 22/3) att Sverige inte är alliansfritt ”ens i strikt juridisk mening”.

Man undrar vad frågan om Sverige och Nato då egentligen handlar om. Varför kräver oppositionspartierna, åtminstone tre av dem, utredning om Nato-medlemskap?

Om vi redan har övergivit alliansfriheten och ingår i Nato-gemenskapen, borde väl en sådan utredning te sig tämligen överflödig.

Vad ska en eventuell framtida folkomröstning handla om ifall alliansfriheten är uppgiven, inte bara i praktiken utan också ”i strikt juridisk mening”?

Sverige har genom försvarsklausulen inom EU:s ram bundit sig för ingripanden till andra parters förmån om dessa skulle utsättas för väpnat angrepp, påstår Österdahl. Så förhåller det sig inte. Sverige och andra alliansfria stater har gjort direkt förbehåll för sin militära alliansfrihet, liksom Nato-staterna har gjort förbehåll för vad som följer av medlemskapet i Nato. Den säkerhets- och försvarspolitiska handlingsfriheten består.

Sverige har även tidigare bundit sig vid åtaganden gentemot andra stater utan att ge upp sin alliansfria status.

Som medlem i Nationernas förbund under mellankrigstiden anslöt vi oss till principen om kollektivt självförsvar. Också genom medlemskapet i Förenta nationerna har vi avsvurit oss en del av vårt självbestämmande. EU utgör ingen militärpakt, hur mycket euro-federalisterna som har talat om behovet av en Europa-armé än skulle önska det, och unionens utrikespolitiska muskler är mycket outvecklade.

De ensidiga solidaritetsdeklarationer som antagits är i grunden till intet förpliktande. De ger inga löften om militär assistans. De påverkar ej Sveriges militära alliansfrihet.

Man kan alltid diskutera hur långt försvarsplanering och samövning tillsammans med militäralliansen Nato får gå utan att trovärdigheten i vår alliansfrihet rubbas.

Men just att diskussionen förs visar att den senare är en realitet – en folkopinion vill ha den kvar, en del opinionsbildare vill röja den ur vägen.

Rolf Andersson, advokat

Anders Björnsson, publicist

Lars-Gunnar Liljestrand, industritjänsteman

utgivare av alliansfriheten.se.