Veckan före Försvarsberedningens slutrapport väljer de fyra allianspartierna att hoppa av. Skälet som uppges är att Socialdemokraterna inte längre står bakom ramarna för uppgörelsen, att försvarsanslagen stegvis ska höjas under åren 2021-2025 till 84 miljarder kronor, 30 miljarder mer än i dag. Det skulle innebära en nivå på 1,5-1,6 procent av BNP, en bit på vägen mot det långsiktiga målet två procent.

Rapporterna kommer vart femte år, och i efterhand står det klart att 2004 och 2009 års försvarsbeslut var två misstag. Trots en omsvängning av det säkerhetspolitiska läget inför det senare beslutet, med omfattande rysk upprustning och aggression i praktiken under Georgienkrisen, levde riksdagen kvar i tövädret efter kalla krigets slut. Försvaret omformades till mer av ett insatsförsvar, redo för internationella åtaganden, än ett territoriellt försvar.

Att vända skutan tar förstås tid. Upptrappningen av försvarsanslagen inleddes med beslutet för fem år sedan, då kriget i Ukraina var högeligen aktuellt och den ryska annekteringen av Krimhalvön bara var ett par månader gammal. Men det var 2019 som upprustningen skulle ta verklig fart, om detta rådde en bred enighet. Fram tills i går.

Stefan Löfven har under sina snart fem år av minoritetsstyre berömt sig för att ha landat ett knippe blocköverskridande överenskommelser som varit ”viktiga för landet”. Nu skakar marken under statsministern. Samtalen om bostadspolitiken har avbrutits och under våren har framför allt Moderaterna hotat att lämna energiöverenskommelsen på grund av synen på fossilfritt kontra förnybart, rent konkret kärnkraftens fortlevnad. Om även samsynen om försvaret brister finns inte mycket kvar.

De fyra borgerliga partierna anser att det är S som i praktiken hoppar av Försvarsberedningen. Vid riksdagens frågestund i torsdags sade försvarsminister Peter Hultqvist att han vill vänta till i höst eller till slutet av året med att bestämma nivån på anslagshöjningen. Han uppgav att han vill invänta synpunkter från Försvarsmakten och Försvarets materielverk på beredningens förslag. ”Vi vill ha ett så solitt underlag som möjligt innan vi tar ställning till var nivån bör ligga”, sade han.

Ingen som är insatt i försvarspolitik tror ett ögonblick på Hultqvists bortförklaringar. I januari i fjol stod han och ÖB Micael Bydén på folk- och försvarskonferensen i Sälen och var helt eniga om försvarets tillväxt de närmaste åren. De vet båda vad som krävs ned på detaljnivå. Men detaljerna ska ÖB besluta om medan riksdagen sätter ramarna. Och nu är det uppenbarligen så att Hultqvist fått mothugg inom sitt parti.

Några av allianspartierna, om man får kalla dem så, har ett horn i sidan till försvarsministern efter förra mandatperioden, med turbulensen kring Transportstyrelsen. Att få visa upp en gemensam front efter allt som varit, och i en så viktig fråga som försvaret av landet, känns nog inte helt oangenämt.