Klimatkrisen. Flyktingfrågan. Nordkoreas kärnvapenplaner. Det saknas inte ämnen att diskutera när ledarna för G20-länderna nu möts i Hamburg för årets toppmöte.

I år blir det debut för Donald Trump i G20-klubben. Hans insatser vid G7-mötet i maj imponerade inte och vid senaste Nato-mötet kunde han inte ge tydliga försvarsgarantier till landets allierade. Presidenten ringaktar de institutioner som utmärkt den liberala världsordningen under efterkrigstiden och har skrotat frihandelsavtal som han anser hotar amerikanska jobb. Nyligen lämnade också USA det viktiga klimatavtalet som slöts i Paris 2015.

Trumps ”Amerika först”-paroll handlar i praktiken inte om att USA ska isolera sig från omvärlden, utan snarare att om landet ska få driva den utrikespolitik som passar för amerikanska intressen utan att behöva ta hänsyn till globala institutioner och internationella konventioner. Det är numera oförutsägbarheten som är ledstjärnan för den amerikanska politiken.

Så vem eller vilka kan kliva in i USA:s ställe som den fria världens ledare? Angela Merkel, som står som värd för G20-mötet, framstår som en given kandidat. Hon har förstått allvaret i klimatkrisen och behovet av samarbete i flyktingfrågan. Men Tyskland saknar USA:s storlek och styrka och har efter andra världskriget inte ambitionen att agera som stormakt. Snarare är det via EU, framförallt tillsammans med Frankrike, som Tyskland kan ta rollen som försvarare av global ordning och internationellt samarbete.

Kina då? President Xi Jinping håller fast vid Parisavtalet och försvarar frihandel. Kontrasten mot Trump är slående. Men samtidigt är det inte den liberala världsordningen som Kina vill bygga vidare på. I stället vill Peking se en mer multipolär värld där Kina ges större möjligheter att agera ostört i sitt närområde.

Tidigare i veckan mötte Xi Jinping Rysslands president Vladimir Putin. De båda länderna har ofta en samstämmig syn på internationella problem, vilket inte minst visat sig i FN:s säkerhetsråd. När det gäller Nordkoreas kärnvapenplaner har Jinping och Putins föreslagit att Nordkorea ska upphöra med sina missiluppskjutningar i utbyte mot att USA slutar att genomföra militärövningar med Sydkorea. Det är en lösning som knappast skulle ligga i de mindre asiatiska staternas intressen.

Någon självklar ersättare för USA som global ledare finns alltså inte, men den liberala världsordningen måste alltjämt försvaras. Årsmötet i G20-klubben kan bli både stökigt och resultatlöst. Men det är samtidigt ett viktigt forum då inte mindre än 75 procent av världens befolkning bor i ett G20-land. Sverige är indirekt representerat genom EU. För de mindre staterna är det extra viktigt att trycka på för en global ordning som värdesätter tydliga spelregler och internationellt samarbete.