Vad skulle statsminister Stefan Löfven säga om han fick kännedom om ett 60-tal utmärglade, sjuka barn, 48 under fem år, sju spädbarn, flertalet föräldralösa, som påträffats i misär i, låt säga, Enskede? Skulle han säga att det ju även finns andra barn som far illa. Så som han gjorde när DN:s Alexandra Carlsson Tnitskaja visade bilder på svenska barn till IS-terrorister i det kurdiska lägret al-Hol i norra Syrien. Stort som Gävle, med 65 procent barn, döende i massor.

Inrikesminister Mikael Dambergs (S) mantra att sjuka blöjbarn utan föräldrar ska ta sig till närmaste konsulat för att ordna med pass är ett hån. Ett annat ihåligt argument är att "Kurderna har inte bett oss ta hand om barnen". Men till DN säger Rojavakurdernas "utrikesminister", Abdulkarim Omar, att "om svenska regeringen ber att få hem de föräldralösa barn härifrån, så kommer vi att se till att det händer". Så varför händer inget?

Vi har ju Lagen om konsulära katastrofinsatser, som kom efter Tsunamin 2004 och Libanonkriget 2006. Kriterierna är anknytning till Sverige, att det finns fara för livet samt att personerna inte kan ta sig hem på egen hand. Då kan staten evakuera de drabbade till en säkrare plats i närområdet eller till Sverige.

Det har ju gått förr, utan lag. 1945 fick Folke Bernadotte, med regeringens uppdrag att befria norska och danska medborgare ur tyska fångläger, veta att det fanns svenska kvinnor som ville hem. De var gifta med tyskar som stupat i eller försvunnit i kampen för tusenårsriket – ett slags kalifat. Bernadotte dirigerade om de vita bussarna för att hämta de 1 500 svenskorna och deras barn vid uppsamlingsplatser, i stället för att prioritera de mer utsatta koncentrationslägerfångarna. Om detta har historikern Ingrid Lomfors skrivit en bok, "Blind fläck", som hon hänvisar till i SvD (17/4).

Även i IS-lägret finns kvinnor som vill hem till Sverige. Många av dem är radikala IS-anhängare. (Säkert fanns även änkor i de vita bussarna som hyllade Hitlers bödlar.) Om vi inte ställde nazister till svars då, så måste vi lagföra hemkomna terrorister nu. Även äldre barn som radikaliserats måste vi ta ansvar för. De är offer för terror och övergrepp och inga terrorister. Än. Om de inte får hjälp nu vet vi dock inte vad som sker med dem senare. Att lägga ansvaret för allt detta på de svårt sargade kurderna är en stor skam.

Åter till de små. Akut: Vi har ansvar för svenskar i nöd utomlands. Punkt. Barnen behöver mat och sjukvård, annars kan de dö. Socialtjänsten må sedan göra det jobb som den ska göra med svenska barn som far illa. Vad är komplext i detta, Stefan Löfven?

Det är alltid nu vi skriver vår historia. Al-Hol kantas redan av otaliga sandhögar med namnlösa små offer i. Sverige har ansvar för sina barn.