Enligt president Nicolás Maduro ingår det i den USA-ledda kapitalistiska planen att beskriva Venezuela som statsbankrutt och med katastrofal brist på förnödenheter. Han stänger nu gränsen mot Brasilien för att inte bistånd ska komma in den vägen. Han har också stoppat flygrutten till den närliggande västindiska ön Curaçao där nödhjälp, mat och mediciner, har ansamlats den senaste tiden.

Uppvisningen från Maduro, som till varje pris vill klamra sig kvar vid makten, är bisarr. Till skillnad från Sovjetunionens och Nordkoreas ledare sitter han inte vid makten i en sluten kommunistisk diktatur – Venezuela är mer som ett misslyckat socialistiskt experiment med gradvis ökande auktoritärt ledarskap. Haveriet har ägt rum inför öppen ridå, de tomma hyllorna i butikerna, ätande av sopor, miljoninflation, landsflykt. Därför är förnekandet så bisarrt.

Ännu märkligare är att Maduro isolerat sig, än så länge åtlydd av sina myndigheter, samtidigt som oppositionsledaren Juan Guaidò, som utnämnt sig till tillfällig president, rör sig ute bland folket och försöker få landet att fungera. Häromdagen reste han till den colombianska gränsen för att försöka få in nödhjälp den vägen.

Förutom att Maduro plågar sitt eget folk riskeras folkhälsan i hela Latinamerika. Venezuela var till för något decennium sedan ledande i kontrollen av malaria i regionen. Men med sjukvårdssystemets kollaps följer en okontrollerad smittspridning, även av dengue och zikavirus. Tecknen ses redan i grannländerna Brasilien och Colombia men smittan riskerar att spridas vidare i Latinamerika, till den karibiska övärlden samt till amerikanska storstäder som Miami och Houston dit många venezolaner flyttat. Allt enligt en expertrapport i tidskriften Lancet Infectious Diseases.

Venezuela behöver hjälp. Maduro måste bort och fria val måste hållas. Världssamfundet måste öka trycket ytterligare mot den isolerade despoten. Guaidò lär bli en stark kandidat i dessa val efter de egenskaper han visat under krisen.