Beror Centerpartiets kongressbeslut att förbjuda ickemedicinsk omskÀrelse pÄ antisemitism och frÀmlingsrÀdsla?
Rabbinen Dan Korn skriver i en artikel i Aftonbladet (4/10) att det var âdet var sĂ„ hĂ€r det började pĂ„ 30-taletâ. Han nĂ€mner ett citat frĂ„n 1939, uttalat av Bondeförbundets riksdagsman Otto WallĂ©n: âJag erkĂ€nner gĂ€rna, herr talman, utan att blygas att jag i dag Ă€r antisemit.â
Men Centerpartiet 2019 Àr inte Bondeförbundet 1939.
Det aktuella kongressbeslutet som centerpartisterna tog â mot partistyrelsens vilja - ska snarare ses som ett uttryck för en liberal syn pĂ„ barnet som en autonom individ.
HÀr finns flera intressanta frÄgestÀllningar som stÀlls pÄ sin spets: Var gÄr grÀnsen för religionsfriheten och barnets kroppsliga integritet? Vem Àger rÀtten över barnets uppfostran, förÀldern eller staten? Betyder religionsfriheten ocksÄ frihet frÄn religion?
DĂ€rutöver gĂ„r det att vara emot religiöst motiverad omskĂ€relse â utan att föresprĂ„ka förbud. Inom minoritetsgrupper rĂ„der olika uppfattningar om manlig omskĂ€relse, pĂ„ samma sĂ€tt som det av naturliga skĂ€l finns olika uppfattningar i samhĂ€llet i övrigt. En del av oss som vuxit upp i en kontext dĂ€r manlig omskĂ€relse ses som en sjĂ€lvklarhet vĂ€ljer att bryta traditioner, medan andra ser ritualen som en viktig identitetsmarkör att föra över till kommande generation.
Och sÄ finns det som sagt liberaler frÄn politiken som ifrÄgasÀtter omskÀrelse.
I en debattartikel kallade tidigare Folkpartiledaren Bengt Westerberg omskĂ€relse pĂ„ pojkar för âreligiös stympningâ (DN, 18/11 2011).
I artikeln framhölls pojkars kroppsliga integritet. Det ifrĂ„gasattes ocksĂ„ varför Socialstyrelsen bortsĂ„g ifrĂ„n att Ă€ven âbarn som rĂ„kar födas in i en judisk eller muslimsk familjâ skulle kunna tĂ€nkas motsĂ€tta sig âförĂ€ldrarnas tro och kulturella praxisâ. Ett förbud vore i linje med de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och Barnkonventionen, argumenterade Westerberg och de andra undertecknarna.
Ăven dĂ„ gick debattens vĂ„gor höga. Ăven dĂ„ tydliggjordes de olika uppfattningarna om religionens grĂ€nser.
Ett pragmatiskt argument mot förbud Ă€r att det skulle fĂ„ till följd att ingreppet i stĂ€llet utförs utomlands och bortom den ordinarie vĂ„rden. Det Ă€r vĂ€rt att fundera pĂ„. Men Ă€ven pĂ„ hemmaplan kan det gĂ„ snett. Exempelvis fick i fjol en dĂ„ tvĂ„ mĂ„nader gammal pojke svĂ„ra brĂ€nnskador pĂ„ sin penis pĂ„ en klinik i Linköping som skulle utföra en omskĂ€relse (Expressen, 7/10 2018). Ăven om ingreppet i de flesta fall inte leder till komplikationer förekommer det.
Det har frÄgats efter omskurna mÀn som ifrÄgasÀtter vad de har varit med om, och Àven om de flesta inte stÀller sig pÄ ett torg och protesterar med plakat finns det förstÄs kritiker. Som den ateistiske debattören Omar Makram. Han uttrycker det pÄ följande sÀtt: "Det Àr jag som borde ha haft möjligheten att bestÀmma om jag vill behÄlla min förhud eller inte och det Àr vÀldigt svÄrt att göra som spÀdbarn".
Man kan för all del ÀndÄ argumentera för att manlig omskÀrelse ska vara tillÄtet.
DÀremot leder det ingenstans att medvetet missförstÄ centerpartisterna, eller som tidigare, Bengt Westerberg. Liberaler ifrÄgasÀtter inte omskÀrelse för att det Àr minoritetsgrupper som tillÀmpar sedvÀnjan, utan snarare trots att det Àr minoritetsgrupper som gör det.
Det Àr en religionsblind kritik med barnet i fokus.