Det är lätt att glömma att denna grupp av ryssar fortfarande är ganska liten. De ekonomiska villkoren för folk utanför tillväxtzonerna är mycket mer begränsade, i vissa avseenden förfärliga. Antalet ryssar som lever i fattigdom ökade från 20,6 miljoner år 2010 till 22,9 miljoner år 2011.

”Fattigdom” definieras då av en gräns som ligger vid ett absolut existensminimum. Medelinkomsten mätt i köpförmåga minskade år 2011 med inte mindre än 7 procent, till stor del beroende på inflationen. Alkoholism bland män är ett problem som gör att medellivslängden för dem är 64 år, medan en kvinna kan förväntas bli 76 år.

Detta är det land som sedan Putin trädde till i genomsnitt ökat satsningen på försvaret med 12-13 procent årligen och som det senaste året genomfört en närmast drastisk höjning med kanske upp till 25 procent.

För att tillfullo inse den ryska upprustningens betydelse måste den sättas i relation till den statistik över ekonomi och levnadsvillkor som ovan redovisats. Först då kan man rätt bedöma den hänsynslöshet som den avspeglar.

Man måste också konstatera att Ryssland är ett land som inte hotas utifrån. De hot som finns består snarast av risker för splittring mellan olika etniska grupper. Alltså problem som inte är hanterbara med hjälp av landstigningsfartyg, nya modifierade kärnvapen, atomdrivna ubåtar eller nya högteknologiska stridsflygplan.

Den ryska upprustningen är inriktad på att landet skall återta en förlorad supermaktsposition och sker utan hänsynstagande till behoven hos landets fattigaste människor. Det är samma hänsynslöshet som i Stalins Sovjetunion, när det gällde att rusta landet för att tillgodose diktatorns krav på makt och inflytande.

Lika bekymmersam är Putins iskalla beslutsamhet att med domstolarnas beordrade hjälp tysta varje antydan till opposition inom landet. Domarna mot det tre poptjejerna i Pussy Riot blev tre och ett halvt års fängelse, när de framträtt i Frälsarkatedralen och sjungit sitt krav på Putins avgång. De domar som nu avkunnas mot demonstranter, utan medial uppmärksamhet, blir väsentligt allvarligare. Vad vi ser är upprättandet av en ”Mini-Gulag” där de oppositionella kommer att hållas inspärrade i åratal och där de som inte bedöms helt knäckta troligen på nytt lagförs för nya och uppdiktade hot.

Det är anmärkningsvärt att vår regering fortfarande förefaller blind och döv för de säkerhetspolitiska konsekvenserna av den stadigt ökande upprustningen och Putinregimens förakt för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.