Det finns de som säger att den är här. Digitaliseringen av samhället har visserligen bara börjat och de intelligenta robotarna är i förskoleåldern. Men allt fler röster höjs som vill annat. Också.

Tidningen Chef har tagit fasta på det. Chef har prisats för sin snabba digitalisering men har ändå utvecklat sin pappersutgåva. Som tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta skrev i en ledare: ”Universallösningen papper kan inte ersättas av universallösningen digitalt.” Så Chef satsar på extra allt.

Att vara postdigital innebär egentligen något mer. Den postdigitala människan oroar sig över att tekniken utvecklas för fort och vill att människan ska lösa fler problem, inte bara datorn.

Medieforskarna är också oroliga. De ser mörkt på en internetutveckling som leder till en offentlighet där propaganda och polarisering blir konsekvensen. Så sade sig Karin Pettersson, director of public policy i Schibsted, i P1 i tisdags. Internet, som skulle bli det där fria torget där vem som helst skulle kunna ta plats och få sin röst hörd, har ockuperats av två-tre gigantiska mediebolag. I stället för ett torg blev det en shoppinggalleria. Och vi, de sociala mediernas användare, är inte ens kunder. Vi är varorna.

Dessa mediebolag har en enorm makt över hela världen. De sociala medierna har gjort att dagspressen – mediehusen med ansvariga utgivare, utbildade journalister och pressetiska regler – har tvingats krympa och gå samman i jättekoncerner. Visst har informationsmonopolet spräckts och rösterna totalt sett blivit fler. Men den kvalificerade journalistiken, källkritiken och sakligheten marginaliseras. Journalistiken och opinionsbildningen likriktas. Allt färre ska bevaka allt mer i en värld där informationen exploderar och falska fakta cirkulerar.

De stora mediejättarna kan göra – och har gjort – ingrepp i yttrandefriheten som både strider mot länders grundlagar och mot de mänskliga rättigheterna. De jobbar bortom etik och juridik.

Skepsisen mot Facebook växer. Användarantalet minskar och mediehusen tar tillbaka kommentarerna till sina sajter. Denna gång får man dock inte vara anonym längre. Hat och hot mot främst journalister, värst mot kvinnor, har enligt Myndigheten för för samhällsskydd och beredskap blivit ett hot mot demokratin. Det offentliga samtalet är under attack.

Den hallelujastämning som i början av seklet rådde över internets demokratiska revolution kom av sig. Visst har nätet fantastiska möjligheter! Tyvärr dock även för extremister och diktatorer.

Vi borde, vare sig vi är postdigitala varelser eller ej, fortsätta drömma om ett bättre nät. Under tiden måste journalistiken fortsätta att ge en röst åt de tysta. Alla de som behöver höras men varken syns i sociala medier eller i ”spalterna”.