Det är inte det att anklagelserna är grundlösa, för det är de inte. Däremot vore det från svenskt håll klädsamt att minnas både vår egen historia och att inte alltid måla allting i svartaste svart. Det slår mig när jag lyssnar på Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, under en föreläsning arrangerad av den liberala tankesmedjan Ohlininstitutet.

När 90-talskrisen var som värst i Sverige fanns farhågor om att räntebetalningar på statsskulden skulle tränga undan viktiga välfärdsutgifter. 1993 uppgick de svenska offentliga utgifterna till 70 procent av BNP, en siffra unik för en marknadsekonomi i fredstid, enligt Bergh. Det är svårt att inte tänka på Grekland i det läget, vilket inger både hopp och förtvivlan.

För den röda tråden i Berghs föredrag är att det går att vända utvecklingen. Att decennier av stagnation kan brytas och att domedagsprofeterna inte behöver bli sannspådda – och hans exempel är just Sverige. Det ansågs inte bara på sina håll omöjligt att genomföra nödvändiga reformer. Många fruktade dessutom att det svenska systemet med generell välfärd helt skulle försvinna.

Artikelbild

| Karl Rydå

Så blev det inte. Med en kombination av rätt personer på rätt plats, blocköverskridande överenskommelser och, får man förmoda, slump och en hel del tur, lyckades Sverige vända på skutan. Pensionssystemet som beslutsfattarna visste inte skulle klara sig, men länge inte vågade ändra på, gjordes om, branscher avreglerades och valfrihetsreformer genomfördes. Resultatet blev ett bevarat, men annorlunda, välfärdssamhälle med höga skatter, men med konkurrenskraft och starkt folkligt stöd.

Betyder då den svenska resan från djupaste kris till ekonomiskt föredöme att Grekland kan göra samma sak? Kanske, men inte på samma sätt som Sverige. Det går aldrig att bara kopiera ett lands framgångsrecept.

Den grekiska parlamentariska situationen, näringslivets svårigheter och bristen på folklig uppslutning och politisk enighet bakom det tuffa reformarbetet gör det mycket svårt att tänka sig ett svenskt scenario. Å andra sidan slår sällan domedagsprofetiorna in.