Statistiska Centralbyrån har under drygt ett år grovt räknat fel på arbetslösheten i Sverige. Förra veckans avslöjande är häpnadsväckande. Det påminner om sådant som brukar påpekas i bistånd till utvecklingsländer – vikten av starka och pålitliga institutioner som ger bra och rättvisande underlag för att fatta beslut.

Under det svajiga året har kronan försvagats mer än den borde ha gjort. Nu förändras läget inför den kommande avtalsrörelsen och sannolikheten för att Riksbanken höjer styrräntan om en månad har skjutit i höjden. Det är inga avgörande förändringar som skett eller kommer att ske. Misstaget går att korrigera med riktiga uppgifter från och med nu. Men förtroendet för Sverige och våra institutioner har fått sig en allvarlig törn.

 

Det finns gott om paralleller till SCB-haveriet inom vården och infrastrukturen. Några miljarder dyrare vägbyggen (Förbifart Stockholm, nya tunnelbanelinjen) och dyra sjukhusbyggen (Karolinska, Akademiska) har delvis samma ursprung som arbetslöshetsstatistiken, nämligen riktigt dåliga upphandlingar. Alternativt brister i lagen. Trafikverket påpekade (Sveriges Radio 14/11) att man inte har lagligt stöd för att förkasta vad man betraktar som orimligt låga anbud.

I fallet SCB heter den opålitliga statistikleverantören Evry, med vilken SCB nu avslutat samarbetet. Fördyringen blir påtaglig när SCB själv måste gå in och uppdatera samt fortsätta att ta fram nya siffror. Som så ofta när man köper skräp – det kommer surt efter. Kopplingen mellan pris och kvalitet måste bli tydligare i lagen, så att erfarna upphandlare kan göra sitt jobb.

 

En annan effekt av statistikdribblet kan bli att ingen partiledare törs göra utfästelser om arbetslösheten. Likt Göran Persson (S) inför valet 2006 då den öppna arbetslösheten skulle ned till fyra procent. Eller som Stefan Löfven när han utlovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Persson misslyckades och Löfven kommer också att misslyckas, alldeles oavsett SCB.

Den senaste S-regeringen har stundom gömt sig bakom att Sverige har högst sysselsättning av EU-länderna. Men ironiskt nog har SCB (eller Evry) inte bara överskattat arbetslösheten, man har också överskattat sysselsättningen. Arbetslösheten har sett sämre ut i statistiken än i verkligheten, medan sysselsättningen i stället sett bättre ut. Så kan det gå.

Arbetsförmedlingens statistik bygger på antalet inskrivna sökande i stället för intervjuer och skattningar. I november ökade antalet långtidsarbetslösa med 2 000 personer. Lågkonjunkturen är på väg. Inget dribblande med siffror kan ändra på detta faktum.