Uppsala universitet får en professor i AI, artificiell intelligens. Kjell och Märta Beijers stiftelse, med ordförande Anders Wall, bekostar professuren med 15 miljoner kronor under fem år. Stiftelsen har under 30 år stött forskning inom genteknik med sammanlagt 170 miljoner kronor, forskning som bedrivits vid Beijerlaboratorierna i Uppsala.
Är det inte väl sent för en sådan satsning? USA har legat långt framme med AI-forskning under decennier och Kinas president Xi Jinping meddelade för två år sedan att man investerar mångmiljardbelopp i syfte att bli världsledande inom AI 2025. Tidigare i år kom svaret från Donald Trump: en exekutiv order med forskningsstöd för att ”accelerera det amerikanska ledarskapet inom AI”.
Men mer än ett eget forskningsfält är AI något som genomsyrar annan forskning, och kommer att göra så alltmer. Professuren på Ångströmslaboratoriet blir också designad som ett nav för de traditionella naturvetenskapliga disciplinerna. Forskare inom fysik, kemi, biologi och geovetenskap ska erbjudas möjlighet att utveckla sina forskningsområden med hjälp av AI.
Framgångarna inom AI är avhängiga av förmågan att samverka mellan olika forskningsfält, att vara kreativ och tänka nytt. Där har universitetet i Nordamerika och Europa ett stort försprång gentemot Kina. Det tekniska kunnandet finns där då de kinesiska universiteten spottar ut ingenjörer i hisnande fart. De 700 miljoner internetanvändarna ger oss också stora möjligheter till utveckling, att testa nya applikationer. Men den sista biten, innovation och fritt tänkande, saknas nästan helt, eller åtminstone trycks den tillbaka i Kinas utbildningssystem.
Ångströmlaboratoriet byggs just nu ut med 30 000 kvadratmeter där bland annat it-forskning kommer att sammanföras med de tekniska vetenskaperna och ”skapa en kreativ och tvärvetenskaplig miljö för forskning och utbildning". AI-professuren passar in där som handen i handsken och kommer att bidra till att Uppsala blir en ännu mer attraktiv universitetsstad. Det är förstås välkommet.