Många har nog föreställt sig att problemet är ganska begränsat. I söndagens Svenska Dagbladet ger Jenny Nordberg en annan bild. I ett reportage samma dag beskrivs hur en skola i Örebro sponsrats av det saudiska kungahuset.

I Storbritannien anses mer än hundra moskéer ha en wahhabitisk inriktning – den extremt fundamentalistiska form av islam som är statsreligion i Saudiarabien. Tyskland, Frankrike, Belgien och Norge är andra länder där denna variant av islam sprids via moskéer och skolor, med pengar från i synnerhet Saudiarabien och Qatar. I Sverige uppges mer än var fjärde moské finansieras från Saudiarabien. Samtidigt finns moskéer som har nära band till Turkiet, en av Saudiarabiens rivaler om inflytandet i Mellanöstern.

De saudiska pengarna syftar inte till att finansiera terrorgrupper eller terrorism – konflikten mellan det officiella Saudiarabien och terrorgrupper som IS eller al-Qaida är långvarig och djup. Men pengarna från oljemonarkin bidrar till att bygga upp en andlig och politisk miljö där steget för enskilda personer över till terrorism eller sympatier för terrorgrupper kan vara mycket kort.

Sålunda har ett antal av de brittiska medborgare som anslutit sig till IS i Syrien och Irak en kommit från miljöer av detta slag. En moské i Bryssel visade sig ha varit högkvarter för extremister som begått terrordåd där. Den tyska säkerhetspolisen har beslagtagit skolböcker som ansetts sprida idéer som stridit mot den demokratiska författningen. Efter terrordåden i Frankrike övervägde den franska regeringen att tillfälligt förbjuda utländsk finansiering av religiösa institutioner, men beslutet trädde aldrig i kraft.

Frågan anses av många vara känslig – vi har ju religionsfrihet. Men är det verkligen religionsfriheten som sätts ifråga om finansiering av detta slag förbjuds? De saudiska pengarna syftar ju lika mycket till att förstärka den saudiska regimens stöd bland muslimer i Europa – alltså ett politiskt syfte – som till att främja den egna tolkningen av islam. Är det rimligt att kampen mellan saudierna och Turkiet – eller för den delen Iran – utspelas inom skolväsendet i olika europeiska länder?

Och frågan har uppenbarligen en säkerhetsaspekt. Moskén i Bryssel är förhoppningsvis ett extremt exempel. Och man ska givetvis inte inbilla sig att rekryteringen av terrorister skulle bli omöjlig om den utländska finansieringen av skolor eller moskéer tvingas upphöra. Men om de miljöer som kan vara naturliga mål för terroristers försök att rekrytera nya proselyter begränsas så kan ändå mycket vara vunnet.

Om det finns skolor som med saudiska pengar bedriver propaganda mot demokratiska grundprinciper så är det givetvis helt oförenligt med den svenska skollagen. Det räcker för att motivera ett förbud.

Håkan Holmberg