Schablonerna trängs när Sveriges olympiska kommitté ska motivera varför man nominerat Stockholm som värd för Vinter-OS 2026. Plötsligt förefaller Stockholm vara en fantastisk stad som dessvärre är alldeles för okänd internationellt. Det ska Vinter-OS ändra på.

Plötsligt förefaller också hela OS-konceptet ha blivit mirakulöst annorlunda, jämfört med tidigare. Nyckelorden inför 2026 är således folkhälsa, återhållsamhet och hållbara värden. Ett sådant OS är naturligtvis precis vad världen – och Stockholm, Falun, Åre och lettiska Sigulda (för kälktävlingarna) ­- behöver.

Och Internationella olympiska kommittén låter sig imponeras. Stockholm är vid sidan av Calgary och Milano en av de tre städer som gått vidare till finalen vid IOK:s möte i juni 2019.

IOK verkar lyckligt omedveten om att det politiska stödet för OS i Stockholm begränsas till ett enda parti, nämligen Socialdemokraterna. Inte heller tycks man ha observerat att det folkliga stödet enligt en mätning från Sveriges Radio förefaller vara mycket måttligt.

53 procent är mot medan 34 procent är för. I Stockholm är samma siffror 60 och 29 procent.

Olympiska kommittén menar att Stockholm ligger särskilt bra till eftersom man motsvarar IOK:s nya ambition att hålla spelen på platser där det redan finns anläggningar. Det är det som menas med ”hållbara” spel. De nya anläggningar som kan behöva byggas ska IOK själv bidra till med hjälp av en garantisumma.

Så politikerna borde kanske ändra sig i alla fall? Problemet är att vi har hört liknande resonemang om hållbara spel och begränsade kostnader många gånger förut. Det brukar nästan alltid sluta på samma sätt – budgeten spricker och de positiva effekterna för ekonomi, sysselsättning och besöksnäring är i bästa fall osäkra.

Stockholm är inte precis en okänd stad i Europa. Men OS i Stockholm är, precis som inför tidigare försök, mest av allt ett vågspel.

Håkan Holmberg