Det finns ett gammalt skämt om två järnvägstjänstemän som diskuterar att den sista tågvagnen drabbas så svårt vid olyckor. Jamen, det är väl bara att koppla bort den, säger den ene och så är problemet löst. Dumt, förstås, men på liknande sätt resonerar svenska politiker om de långtidsarbetslösa, de som står allra längst från arbetsmarknaden.

Alliansen vann valet 2006 bland annat på att man skulle göra sig av med ”låtsasjobben”, till exempel plusjobb, och inrikta sig på riktiga jobb. Den nya jobb- och utvecklingsgarantin delades in i tre steg för att den arbetslöse skulle få ett mer anpassat stöd. Efter diverse inkörningsproblem och kritik förmedlades förstås jobb. Som alltid hade yngre och välutbildade det lättast att få jobb, medan de som var minst attraktiva på arbetsmarknaden, och som varit arbetslösa längst tid, hade det svårast.

Ganska snart inriktade sig oppositionen helt på den tredje fasen i utvecklingsgarantin. Den sades vara en avstjälpningsplats fylld av apati och hopplöshet. I medierna frodades historier om stolar som målades om två gånger och om arbetsgivare som utnyttjade de som dömts till den eviga skärseld som var fas 3. Socialdemokraterna hade glömt datortek och andra åtgärder från 90- och 00-talet. Nu skulle det bli ändring och 2014 fick man regeringsmakten bland annat på att avskaffa fas 3.

Den 1 februari i år stoppades inflödet till fas 3 som nu har fler deltagare än för två år sedan, nästan 40 000. Under två år (till 31/1 2018) ska alla slussas vidare till utbildning, arbetsträning eller så kallade extratjänster, en ny anställningsform med stöd till arbetsgivaren. ”Nu öppnas helt nya möjligheter till ett mer individanpassat stöd baserat på en arbetsmarknadspolitisk bedömning”, meddelade Arbetsförmedlingen (1/2).

Den första frågan är om Arbetsförmedlingen någonsin haft ett annat uppdrag än att ge individanpassat stöd till arbetslösa. Den andra frågan är vart alla fas 3-deltagare ska ta vägen. Några svar gavs inte under valrörelsen 2014 och knappast nu heller. De saliggörande extratjänsterna uppgick förra månaden till totalt 850 stycken. Valet 2018 blir sanningens minut för regeringen och allianspolitikerna vässar klorna: Bort med låtsasjobben.

I stället för att fortsätta lova guld och gröna skogar och kasta åtgärder på soptippen är det dags att inse problemets vidd. De som har långt till jobb blir fler de närmaste åren, då utlandsfödda tillhör de som har det svårast. Varje nytt riktigt jobb är en framgång och vägarna dit måste vara många: utbildning, praktik och ja, faktiskt även sysselsättning som kallas låtsasjobb eller skulle kunna ingå i fas 3.

Ingen åtgärd kommer ensam att ge tillräckligt många nya jobb. Den frågan äger de som vill behålla ett system med få enkla jobb och världens högsta ingångslöner, i synnerhet arbetsmarknadens parter.