I brist på annat sägs regeringens vårbudget ha ett fokus på klimat och miljö. Och det är klart, visst märks det att Socialdemokraterna fått sällskap i budgetarbetet av två partier med grön profil, Miljöpartiet och Centern. Det märks på både utgifts- och inkomstsidan. Två miljarder till solceller, laddstationer och grönt stöd till industrin ska finansieras med höjda klimatskatter och bibehållen flygskatt.

Men totalt handlar det om reformer på 4,5 miljarder kronor, knappt en halv procent av statsbudgeten. De flesta har också presenterats före gårdagens promenad till riksdagen med påföljande debatt i talarstolen. Det blev pliktskyldigt från alla håll, det finns helt enkelt inget att bråka om då fyra partier är med på förslaget och ytterligare två (M och KD) redan fått sitt inflytande. Man kunde ana vart det barkade i går morse när Svenskt Näringsliv hade höjd gruvskatt som främsta invändning mot vårbudgeten.

Om en förlorare ska utses är det Socialdemokraterna som betalat dyrt för att behålla regeringsmakten. Det går naturligtvis att hävda att man tvingats behålla skattesänkningarna från M/KD, vårändringsbudgeten tillåter inte justeringar av skattenivån. Men vi vet av närhistorien att S aldrig tar tillbaka skattesänkningar som väl införts.

Den nämnda gröna satsningarna får alltså C och MP äran för, C dessutom för fler landsbygdsförslag, stöd till bönder och sänkt arbetsgivaravgift för unga. En annan tydlig reform, lärarassistenterna, kan Liberalerna göra till sin, av historiska skäl om inte annat. S-märkta satsningar på arbetsmarknadsåtgärder, 300 miljoner, drunknar fullkomligt i neddragningarna på Arbetsförmedlingen. Så vad blir kvar för S? Familjeveckan? Den pratar man inte gärna om och den införs bara delvis i ett första steg. Nattågen till Europa då, kanske?

Vänsterpartiet passade som väntat på att utse sig till det enda oppositionspartiet. ”Det märks i den här budgeten att Socialdemokraterna fortsätter sin resa högerut”, sade Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson. Det går att ifrågasätta vilket parti som är ansvarigt för vad, men i princip har Andersson rätt. Vårbudgeten är renons på klassisk vänsterpolitik.

Nästa budgetdebatt i riksdagen, i september, kommer att handla om helt andra saker än om huruvida en överflyttning av resurser från polisen till kriminalvården för att ta över ansvaret för transporter ska kallas en besparing på polisen. Då kommer den utlovade skattereformen upp på bordet och Annie Lööf (C) lär fortsätta med sin benhårda förhandlingstaktik, att säga nej till allt som inte är grönt, liberalt och gynnar landsbygden.

Trycket mot S ökar ytterligare i höst av att en ny L-ledare söker ett lyft i opinionen, sannolikt med plattare skatter och att utbildning och ansvar ska löna sig. Inriktningen i vårbudgeten är bra och det är inte på något vis synd om det gamla maktpartiet. Men man undrar faktiskt hur de har tänkt.