Det är möjligt att Socialdemokraterna har missat det, men faktum är att det nu på kort tid genomförts en rad skarpa förslag från alliansregeringen med särskilt fokus på just byggande av student- och ungdomsbostäder. Det har införts ett stöd på 50 miljoner kronor för innovativt byggande av student- och ungdomsbostäder samt gjorts en satsning för att kommuner med studentbostadsbrist ska inventera och finna mark för tillfälliga bostadslösningar. Dessutom har möjligheterna till att hyra lägenheter i andra hand underlättats, vilket innebär att fler människor nu ges möjlighet att hitta den första lägenheten. Skulle dessa åtgärder vara tecken på att det inte finns en vilja att få fram fler bostäder?

Samtidigt måste vi göra mer. En viktig pusselbit i det arbetet blir att stärka upp möjligheterna till samarbete på kommunal och regional nivå. Regeringen håller just nu på att förtydliga bostadsförsörjningslagen och införa en regional dimension.

Sida vid sida med detta måste det nationellt styrda regelverket förenklas. Regeringen gav därför Boverket i uppdrag att se över de regler som styr utformningen av studentbostäder. Nu finns flera förslag som rör bland annat bullernivåer, storlek på lägenheterna och tillgång till hiss. Dessa visar på att det med förändrade byggregler går att bygga lägenheter till cirka 25 procents lägre kostnad. Så jo, Veronica Palm med flera, vi både vill och kan.

Frågan är då vad Socialdemokraterna vill? Jo, man lutar sig mot subventioner. Det finns en bild som säger att: om vi politiker använder skattebetalarnas pengar så kommer byggandet att öka per automatik. Det är inte att ta ansvar, tvärtom. När det gäller byggpakten, som Socialdemokraterna nu säger sig vilja genomföra, är det så att vi moderater redan i somras lade fram en nationell strategi som syftar till att genomföra reformer som öppnar för växande städer.

Skillnaden mellan vår plattform och den så kallade byggpakten är att den sistnämnda är diffust utformad och inte ens med den mest välvilliga tolkning kan anses innehålla några egentliga förslag.

Det finns dessutom en förkärlek inom Socialdemokraterna att vilja föreslå det som redan är föreslaget eller på gång. Till saken hör att en politik som inte riktigt vet vad den vill, har en benägenhet att landa i att det bästa vore nog att utreda saken en gång till. Det är en strategi som – omsatt i praktisk handling – inte bara kostar skattebetalarna massa pengar, det gör även att viktiga reformer förhalas och att processen tappar fart. Dagens unga förtjänar en bostadspolitik som består av ett mer konkret innehåll än så – alliansens.

Oskar Öholm
Marta Obminska
Jessika Vilhelmsson
riksdagsledamöter i civilutskottet (M)
UNT 19/9 2013