Pragvåren 1968. Sammetsrevolutionen 1989. Och kanske parkprotesterna 2019. Snart flyttar de massiva demonstrationerna i den tjeckiska huvudstaden Prag. Från den 800 meter långa centrala Vaclavplatsen till Letnaparken på höjderna på andra sidan floden. Det har helt enkelt blivit för många demonstranter mot premiärminister Andrej Babis.

Den 64-årige slovaken(!) är förvisso hyfsat populär. I EU-valet fick hans parti ANO – som står för Aktion för Missnöjda Medborgare – 21 procent av rösterna. Men stödet i senaste stora opinionsundersökningen, som genomfördes före protesterna tog fart på riktigt, sjönk med 2,5 procent.

Babis har lovat att styra landet som ett företag och svurit att bekämpa korruptionen, men har i övrigt ingen ideologisk bas. Politiken blir därefter. Pensionärer får högre pensioner och billigare kollektivtrafik, medan familjer får gratis skolmåltider för barnen. Socialdemokratiska och kommunistiska väljare har flödat till ANO – som bildades 2013 med antikorruption som enda fråga.

Babis äger även den över 200 företag stora koncernen Agrofert. Han har själv uppgett att han inte kontrollerar konglomeratet efter att han blev premiärminister. Men såväl en lokal juridsk instans, antikorruptionsorganisationen Transparancy International och EU-kommissionens juridiska gren har fastställt att han de facto fortsatt äga och styra Agrofert.

Babis har, först i egenskap av finansminister och senare premiärminister, beslutat om och haft insyn i Tjeckiens ekonomi och EU:s regionala ekonomiska stöd och investeringar. Samtidigt har Agrofert sedan 2013 fått tiotals miljoner euro i riktade EU-medel för att investera i väg, järnväg, kraftverk och småföretag.

Att ena handen delar ut allmosor och den andra tar medel som ska stärka ekonomin är varken företagsmässigt eller rättvist. Intressekonflikterna mellan den demokratiska företrädaren och företagaren Babis är uppenbara. I våras yrkade tjeckisk polis på åtal för bedrägeri. Justitieministern fick avgå och ersattes med Marie Benesova – nära förtrogen till Babis vän och landets president Milos Zeman – som stoppade bedrägeriåtalet. Då började gatuprotesterna.

Allt oftare sägs att de centraleuropeiska länderna Ungern och Polen tillsammans med Tjeckien inte längre stödjer EU:s grundläggande demokratiska värderingar. Kanske är det så för de förstnämnda. Men demonstrationerna på Prags gator är de största sedan sammetsrevolutionen då landet befriades från Sovjet och östblocket.

Som den tjeckiske författaren Milan Kundera skrev sex år före kommunismens fall 1989: ”Det djupaste i centraleuropéernas motstånd är deras försvar av sin identitet: det är försvaret av deras västerländska karaktär.”

Det är därför missnöjda medborgare nu, precis som 1989, rör sig från Vaclavplatsen till Letnaparken. För att fler kräver frihet, öppenhet och rättvisa i sitt europeiska Tjeckien.