Vi promenerar förbi söndagsmarknaden på torget mellan pingstkyrkan, den nya skolan och bussparkeringen, där det just i dag står ett mindre tivoli kvar från kvällen före. Marknadsstånden är fulla av kött, grönsaker, kläder, kastruller, dvd-skivor och begagnade fjärrkontroller. Runt torget finns flera internetcaféer och affärer med nya hushållsmaskiner.

“Marknaden kom med Bolsa Familia”, säger hon. “Det mesta blir bättre.”

Bolsa Familia – familjekassen – är ryggraden i den brasilianska statens fattigdomsbekämpning, och fördelas till hushåll vars inkomster är mindre än 560 kr per person och månad.

Stödformen är hyllad världen över och har lett till att mer än 20 miljoner människor har lämnat fattigdommen bakom sig. Världsbanken kallar det ett av världens mest effektiva sociala skyddsnät. Det som är innovativt är förutsättningarna: barnen i hushållet ska vaccineras och delta vid minst 85 procent av lektionerna i skolan, gravida kvinnor ska gå på mödravård och stödet fördelas alltid till “familjeöverhuvudet”, det vill säga kvinnan i familjen.

Effektivt är det för att pengarna sätts in direkt på ett bankomatkort. Alla mottagare redovisas dessutom på regeringens öppenhetsportal på internet.

Viljan att försvara Bolsa Familia från den nyvalda presidenten Dilma Rousseff är därför bergfast. Och trots att regeringen nyligen förklarade att man måste minska statsbudgeten med 200 miljarder kronor, så presenterade den nya regeringen ändå häromveckan en ökning av stödet från Bolsa familia på i snitt 20 procent. Medelutbetalningen kommer nu att bli 460 kr per månad och familj.

En annan av regeringens reformer under våren har varit att höja minimilönen från 2000 till 2200 kronor i månaden. Så sent som 2003 var den 600 kronor. Minimilönen bestämmer dessutom nivån på alla pensioner i landet.

Men så var det det där med inflationen.

Förra året var inflationen sex procent. Men alla varor stiger inte lika snabbt i pris. Transporter och mat, de viktigaste varorna i fattiga brasilianares hushållsbudgetar, stiger snabbast. I januari förra året tog det 87 arbetstimmar för en person med minimilön att köpa en standardiserad matkasse, i år tog det nio timmar mer.

Hela den framgångsvåg med hög tillväxt, låg arbetslöshet och färre fattiga som Brasilien har surfat på sedan 1990-talet bygger på att man 1994 lyckades bemästra inflationen. Plötsligt visste människor vad deras löner var värda, och det blev värt att arbeta.

Sônia Maria Mendez går snabbt på de för två år sedan asfalterade gatorna och är entusiastisk. “Numer är bussarna härifrån till stan fulla på morgnarna.” Men om inflationen fortsätter så här, är det marknaden i Estructural som försvinner först, och bussarna kommer återigen att gå tomma.