Ekonomiprofessorn Lars Calmfors brukar med jämna mellanrum kritisera regeringen för att förstöra det svenska skattesystemet med olika undantag och rabatter. I Almedalen i somras gick han åter till storms mot allt från värnskatt till halverad restaurangmoms. Calmfors gillar i princip ingenting som införts efter 1991, året för den stora skattereformen. Ingenting? Ställd mot väggen, det här var på Folkpartiets ekonomiska seminarium, muttrade han till slut att ”rutavdraget kan man väl behålla”.

Ekonomen ser inget fel med att ha en skattereduktion för hushållsnära tjänster. Det blir inga snedvridande effekter i en bransch som inte funnits eller, snarare, som har dominerats av svartarbete. Rutavdraget har också bidragit till jobb för dem som stått mycket långt från arbetsmarknaden, det vill säga trösklarna har sänkts. Sist men inte minst är det också så att arbetstid som tidigare förlagts i hemmet, på till exempel städning, kan förvandlas till avlönat arbete i produktionen. Skattepengar kommer in från två nya håll till priset av ett avdrag för den som betalar tjänsten.

Men invändningarna mot avdraget har varit många och starka. När rutavdraget infördes 1 juli 2007 hade ”pigdebatten” redan funnits i 14 år, efter det första förslaget om avdrag för hushållsnära tjänster 1993. De som protesterade menade att det var en klassfråga, att städa i andras privata hem vore en återgång till svunna tiders klassamhälle med herrskap och tjänstefolk. Just städning är också en moralfråga, att man ska ”ta hand om sin egen skit”.

Rutavdragets framgångar har gjort att klasskämparna fått problem. Enligt en Sifoundersökning i fjol (SVT 10/6) ville sex av tio svenskar ha kvar eller utöka avdraget, bara 18 procent anser att det ska tas bort. Rutkritikerna har heller aldrig lyckats förklara varför den professionella städaren skulle vara mindre värd än den som snickrar fönster eller planterar buskar.

Men pigdebatten har överlevt och nu genomför regeringen en halvering av taket för rutavdrag i budgeten, från 50 000 till 25 000 kronor, och begränsar avdragsrätten något genom att ta bort matlagning. Statsfinansiellt betyder detta mycket lite, 90 miljoner kronor, men det är en signal till alla om att avdraget inte gillas av statsmakten. Ta hand om din egen skit, alltså.

Precis som professor Calmfors konstaterade har man i rutavdraget, till skillnad från många andra försök till stimulanser på arbetsmarknaden, hittat något som verkligen fungerar. Det naturliga vore då att omfamna och bygga vidare på idén. Det finns gott om förslag till ett utvidgat rutavdrag, som it-tjänster (kallat ritavdrag, från C och KD), ökat avdrag för äldre och barnfamiljer (C och FP) eller att reparationstjänster ska ingå (MP).

I stället väljer nu S och V att lägga en våt filt över en ny och växande bransch. De som har ”vanlig veckostädning” kommer inte att märka något, enligt finansminister Magdalena Andersson (S). Men varför gör ni då denna förändring?