Statsminister Stefan Löfven (S) nämnde ordet konkurrens två gånger i sin senaste regeringsförklaring. Först för att beskriva en satsning på svenskt jordbruk, sedan för att beskriva hur Sverige är under tryck av globala krafter.

Det finns en förklaring till det magra språkbruket: Sverige tappar mark. Nyligen presenterade kanadensiska Fraserinstitutet årets utgåva av rapporten Economic Freedom of the World, ett av världens främsta mått på ekonomisk utveckling. Rapporten ger en generell poäng som är summan av fem delmått. Ju högre poäng, desto bättre.

Sverige hamnar med 7,56 poäng på plats 35. För två år sedan låg vi inom topp 20, och 2010 hade vi plats 16. Vi hamnar långt efter länder vi brukar jämföras med, exempelvis Danmark, Finland, Island och Norge. Men numer är vi även bakom länder som Georgien, Armenien, Rumänien och Guatemala.

Vi har längre upp till Island (7.74) och Armenien (7.70) än vad vi har neråt till exempelvis Jordanien och Kambodja (båda 7.44). Visst, vi ligger ännu i den översta fjärdedelen av de 162 länder som rapporten täcker. Och visst, på delmåttet rättsväsende och äganderätt är Sverige bland de femton främsta i världen.

Men på andra sätt ser det bedrövligt ut. Ett delmått mäter statens storlek, och hur mycket personliga val och marknader får styra ekonomin snarare än politiker. Lägre marginalskatter och statlig inblandning i ekonomin ger högre poäng.

Vi ligger på plats 155. De båda diktaturerna Kina och Venezuela har en mindre statsapparat i relation till sina ekonomier än Sverige. Just bakom oss ligger Östtimor, Oman och Grekland.

Även vår arbetsmarknad sticker ut negativt. Den är enligt Fraserinstitutet lika stelbent som vid mitten av 80-talet. Där skvalpar vi runt i sällskap med Serbien, Slovakien, Saudiarabien och Italien.

Anställningsvillkoren blir fler, lägstalönerna höjs och flexibiliteten för att skala upp och ner personalstyrkan sjunker. Därtill har facken stärkt sin ställning vilket i dag stänger ute många lågutbildade. Januariavtalets initiativ att reformera Arbetsförmedlingen och göra om turordningsreglerna framstår mot bakgrund av det inte längre lika tokiga.

För näringslivet ser det inte mycket bättre ut. Regelbördan för företagen har försämrats med en hel indexpoäng. Ju mer en ekonomi regleras, desto mer sjunker förmågan att skapa välstånd för fler.

Samtidigt har en så pass viktig komponent som företagens årliga tidsåtgång för att betala skatt legat still. Det är lika omständligt att göra rätt för sig skattemässigt i dag som 1980. Kom ihåg det nästa gång politiker eller myndighetschefer säger att de arbetar för mer effektiva system.

Rapporten är ett eko av den inrikespolitiska debatten: Arbetsmarknaden är överreglerad, skattesystemet är förlegat och staten växer utan att ge mer tillbaka till näringsliv och medborgare. Inte konstigt att Löfven pratar lågt om vår ekonomiska konkurrenskraft.