För oss som verkar inom akademin är det naturligtvis intressant att iaktta hur pass självständiga akademiker kan vara vid kinesiska lärosäten. Från kollegor som varit verksamma vid ledande kinesiska universitet där den framtida eliten utbildas har jag fått höra att i princip vad som helst kan sägas så länge som det stannar inom universitetets murar. Samtidigt som kinesiska makthavare vill förhindra spridning av regimkritik bland de stora massorna så är de medvetna om att landets framtida ledare måste kunna tänka fritt och kreativt i vart fall i begränsade kretsar för att landet ska kunna utvecklas.

Bilden är dock splittrad och jag har gjort mer nedslående iakttagelser.

När kinesiska akademiker säger sig syssla med kritiska perspektiv på Kinas internationella roll, skulle man i förhållande till akademiker som gör motsvarande i andra länder förvänta sig att det innebär en kritisk granskning av landets politik. Men när det gäller diskursen i Kina så blir det ofta en kritisk granskning av folkrätten, inte av Kina. Visst finns det grund för att kritisera folkrätten och hur den kan ses som västerländsk imperialism, men den vinkeln är redan väl genomtrampad.

Om en kinesisk akademiker skulle ge sig på att kritiskt granska Kinas roll på världsarenan så vore det något nytt och intressant. Vad jag nu efterfrågar är inte att kinesiska akademiker offentligt ska ifrågasätta enpartisystemet eller driva frågan om Tibets självständighet, jag inser att det är karriärdödare i Kina. Vad jag däremot skulle vilja se är kinesiska folkrättsjurister som kritiskt granskar hur Kina upprätthåller handelsrelationer med andra länder, interagerar med andra stater beträffande gränser och förhåller sig till tvistlösning i internationella domstolar.

Amerikanen Jamie Metzel berättar i en färsk bloggpost hur han tidigare deltagit på ett konstruktivt sätt vid akademiska konferenser i Kina men hur han nyligen blev censurerad och borttagen som talare på en konferens om suveränitet och Sydkinesiska sjön arrangerad av ett kinesiskt toppuniversitet. Han skulle tala under rubriken ”Därför ligger det i USA:s och Kinas nationella och strategiska intresse att stödja en liberal, regelbaserad världsordning” och hade blivit försäkrad om att han kunde tala fritt

Men han blev borttagen som talare när konferensen väl skulle börja. Gränskonflikten i Sydkinesiska sjön är komplex, den finns flera olika legitima ståndpunkter, något som borde vara möjligt att diskutera med och bland kinesiska akademiker. Det vore olyckligt om inte ens denna typ av frågor kan diskuteras vid kinesiska lärosäten, än mindre i det kinesiska samhället i övrigt.