Författaren Agnes Lidbeck skrev i helgens DN ”Det sista resereportaget”. Men det är inte blott flygskam som drabbar henne i semesterparadiset. Det är även barnskam. Hennes små resesällskap ”kostar 58,6 ton utsläpp om året, och så flyger vi dessutom till solen”. Till råga på det måste hon, som lever konsumtionsfritt, shoppa en ny bikini för att dölja sitt kejsarsnittsärr. Barnpriset går upp.

Man undrar: vad kostar hon själv?

Resonemanget att det bästa sättet att hålla utsläppen nere är att skippa barnafödande emanerar från forskning. 2017 publicerade Lunds universitet ”de fyra livsval som är mest effektiva för att minska en persons koldioxidavtryck”. Effektivast? Att skaffa ett barn färre. Vilket i sin tur skapar rubriker som ”Elin, 30, vägrar skaffa barn för klimatets skull”. Ekot: ”Vill du rädda klimatet – avstå barn.” Och så vidare.

Tanken att sätta en prislapp runt barnets hals och låta det symbolisera den största klimatskammen rymmer en djupt problematisk etik. Ett människovärde har inget pris. Om vi anser att individens rättigheter ska offras för helheten bryter vi mot de mänskliga rättigheterna. Lyckas vi dessutom se på människoliv som en ekonomisk belastning närmar oss fascismen. Nazitysklands förintelse inleddes med massmord på funktionsnedsatta människor, som ansågs kosta för mycket. ”Die Kinderaktion” var systematiska mord på "defekta" barn som nazisterna fann ”för dyra”.

Inom etiken kring naturens värde och djurens rättigheter finns inte ens utrymme för tänkesättet att fasa ut mänskligheten till förmån för övrigt liv. Enligt den nyutkomna, utmärkt systematiska, boken ”Etik” av Uppsalaforskarna Elena Namli och CH Grenholm är det vanliga synsättet i dag att inte endast människans värdighet bör respekteras i naturen. Även andra djur har grundläggande moraliska rättigheter. En ekocentrisk etik ger vidare hela ekosystemen ett värde i sig.

Ser vi nu en framväxande ”etik”, där ekosystemet ges större värde än, och utan, människan? Då måste vi också inse faran med detta. En sådan tankefigur devalverar människovärdet och ställer synen på liv och natur på huvudet.

Vad är klimatåtgärderna värda om vi skapar civilisationens kollaps genom att stoppa vår egen återväxt? Bastien Girod, schweizisk hållbarhetsforskare, menar att även om planeten skulle må bättre av mindre familjer, kollapsar vårt samhälle i slutändan om alla skulle sluta skaffa barn. Barnen är dessutom inte bara en del av problemet, de kan också vara en del av lösningen.

Det är barn som Greta Thunberg som gjuter liv oss förstockade gamlingar. Och några av barnen kommer att finna enastående lösningar på energi- och miljöproblemen. Men varken vi eller våra barn mår bra av att vi, utöver att vi lagt på barnen ansvaret för planetens överlevnad, sätter ett pris på deras huvud.