Anna-Lena Söderblom, sedan länge moderat politiker i Östhammar, kallar muslimsk tro en ”elak sekt” som bland annat går ut på att ”utrota judar”. Hon vill inte att man "gullar med islam", utan hävdar att "de" - alltså troende muslimer - är antisemiter "rakt av". Lennart Owenius, ordförande för moderaterna i Östhammar, framhåller att det inte är på partiets Facebooksida som åsikterna har uttryckts (Unt.se, 18/1). Jag har ett bättre förslag till Moderaterna: markera mot Söderbloms generaliseringar om muslimer. Som aktiv M-politiker är man representant för partiet.

Det är skillnad på religionskritik och på kollektiviserande anklagelser mot muslimer som grupp. Det är också skillnad på det stora flertalet muslimer - som likt mina äldre släktingar har rullat ut sin bönematta utan att göra en fluga förnär - och på fundamentalister. Nog borde det vara självklarheter för partiföreträdare för seriösa partier?

Söderblom säger sig våga diskutera problem, och att man lätt blir ”rasiststämplad”. Men lyfta problem kan man göra utan att falla in i konspirationsteorier.

Så sent som i söndags skrev jag här på sidan att barnslöjan måste tåla kritik, apropå debatten om Riksidrottsförbundets kampanjbilder. Jag har även många gånger ifrågasatt politisk senfärdighet när det kommer till såväl salafistisk jihadism som att förstå hur Muslimska brödraskapet verkar. Än i dag finns det medieredaktioner som beskriver återvändande terrorister som "IS-aktivister". Begreppen vittnar om en ovilja att se den brutalitet och terror som dessa "IS-resenärer" gjort sig skyldiga till.

Makthavare behöver tveklöst ha bättre koll på att föreningsbidrag inte hamnar i fel händer, och kan aldrig skylla på att man ju inte vill "anklagas för islamofobi". Det är farligt av politiker att ge legitimitet åt salafistiska församlingar eller friskolor som drivs av högst olämpliga aktörer. Jag har även kritiserat museum som ägnat sig åt självcensur av rädsla för islamister, och försvarat konstnären Lars Vilks rätt att teckna såväl Jesus som pedofil, som Muhammed som rondellhund. Könsseparata badtider, ofta motiverade med just religion, får mig att se rött.

Det går att ta upp dessa och andra problem utan att tappa fotfästet. Och det finns politiker som gör det bra, såväl inom Moderaterna som i andra partier. Den tidigare S-toppen Nalin Pekgul, för övrigt troende muslim, har uttryckt det träffande: "Skiljelinjen går inte mellan svenskar och kurder, eller mellan kristna, judar och muslimer. Skiljelinjen går mellan alla oss som tror på yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter – och dem som inte gör det."

Det Söderblom uttrycker är raka motsatsen. Vilket hon är fri att göra. Men varför accepterar ett parti som Moderaterna att förknippas med det?