Löplabbet, Norstedts Bokförlag och Akademibokhandeln hör till de mer kända företag som nu står på säljlistan.

Tillbaka till kärnverksamheten är uppenbarligen lösenordet. Och den ska bedrivas mer professionellt, i en konkurrens som är tuffare än kanske någon gång tidigare. Men KF verkar under samma villkor som konkurrenterna och måste precis som de förena effektivitet och bra varor till rimliga priser.

Den första svenska konsumentföreningen grundades 1850 i Örsundsbro. KF beskrivs av Håkan A Bengtsson i nättidningen Dagens Arena som en historisk ”syssling till arbetarrörelsen”. Det är ganska träffande – men då får man hålla i minnet att arbetarrörelsen från början var ett mycket brett begrepp och att kooperationen i sig inte har någon koppling till någon speciell politisk ideologi. Däremot är den en företagsform som kan fungera mycket väl på en fri marknad, men naturligtvis inte är tänkbar i ett system där staten eller någon annan monopoliserar all viktig ekonomisk verksamhet.

Artikelbild

| Håkan Holmberg

Den brittiska konsumentkooperationen fick sitt genombrott i industristaden Rochdale 1844, under medverkan från samtida liberala politiker. Initiativtagare till Kooperativa förbundet i Sverige var också en liberal - G H von Koch, också engagerad i folkbildning, pionjär för generella socialförsäkringar och initiativtagare till Centralförbundet för socialt arbete. Kooperationens store ideolog i Sverige, Anders Örne, var socialdemokrat men också förespråkare för grundläggande liberala principer inom ekonomin. Det var ju den fria marknaden som gav de kooperativa företagen deras möjlighet att hävda sig i konkurrensen med den privata handeln.

Internationellt är kooperationen en idé med stor livskraft. Det borde den vara också i Sverige, även om många ursprungliga konsumentföreningar numera drivs som aktiebolag. Det borde finnas ett stort utrymme för en företagstyp som tillför den fria marknaden andra dimensioner än enbart ekonomiska.